Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
153.
ligt letande efter bevekelsegrunderna till hennes
handlingar. Den ena dagen var i detta fall så lik den andra, att,
då morgonen grydde, hälsade Martha den med en känsla av
oro, beräknande, huru långt det var, innan aftonen kom.
Sådan var ställningen, då underrättelsen om lady
Caster-tons död träffade henne för att ropa: »detta är ditt verk!»
Martha erfor också ett stort behov att växla några ord
med fadern, och om icke förebrå, likväl giva luft åt en
klagan, som hade mycken likhet med förebråelser.
Då Ström avbröt deras samtal och bad Martha avlägsna
sig, fruktade hon, att han skulle tillskynda fadern någon
förödmjukelse, och hon försökte att ställa sig mellan denne
och mannen; men hon insåg snart att det var fruktlöst,
och drog sig tillbaka till sina rum.
Ström hade sagt att samtalet icke skulle bli långt, och
han höll ord. Han inträdde efter en stunds förlopp till
Martha, som stod vid ett av fönstren i deras sängkammare,
blickande ut i mörkret. Hon rörde sig icke, ehuru hon
ganska väl hörde, att han befann sig i rummet.
»Jag kommer egentligen för att underrätta dig att jag
redan tidigt i morgon lämnar Skoggård och företager en
längre resa», sade kaptenen.
Martha vände sig tvärt med en rörelse, som utvisade att
underrättelsen gjorde ett fördelaktigt intryck på henne.
»Det ser ut som om meddelandet om mitt avlägsnande
gladde dig», återtog Ström.
»Motsatsen skulle säkert förvåna ännu mera», svarade
Martha och lämnade sin plats vid fönstret.
»För att tala uppriktigt, måste jag medgiva det; men du
bör likväl icke göra dig några falska illusioner om den tid
jag blir borta. Du och din far stanna här.»
»Och vad skulle tvinga mig att göra det?» frågade
Martha.
»Min vilja är det enda tvång, som kommer i fråga. Din
far skall för övrigt kunna upplysa dig om farorna av att
bryta mot den. — Han vet att jag icke reser ensam, och att
det således blir bäst för oss alla, att ni fogar er efter de
arrangement jag gör.»
Kaptenen satte sig i soffan och förblev en stund
försjunken i tankar. Skenet från den på bordet stående lam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
