Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o
MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
pan föll på hans ansikte, varöver vilade ett svårmodigt,
sorgset och smärtsamt uttryck.
Martha stod mitt på golvet. Hon hade ögonen häftade
på mannen och fann sig överraskad av att dessa drag
kunde återgiva något, som liknade smärta. Vrede och häftiga
utbrott av lidelse hade varit naturliga för dem; men
svårmod och sorg tycktes icke vara förenliga därmed. »Är
det hennes död, som så djupt gripit honom?» tänkte
Martha. »Och om så vore, vilka äro de känslor, som fäst
honom vid henne? — Är det kärlek? Huru kunde han då
gifta sig med mig och helt lugnt åse, att hon tillhör en
annan? — Älskar man då på flera olika sätt? Kunna vi
avhålla oss från att hata den, som står mellan oss och
föremålet för vår kärlek? — Jag kan ej fatta det.»
»Du, Martha, vet icke ännu vad kärlek är», sade
kaptenen, liksom till svar på hennes tysta tankegång. »Kanske
skall du aldrig lära dig förstå det, aldrig .mäkta fatta
denna heliga känsla. — En gång var jag, liksom du, fattad
av en häftig passion. Jag kunde icke försaka, så tycktes
det mig, och jag gjorde mig saker till handlingar, som
lämnat outplånliga och bittra minnen efter sig. — Sedan
dess hava år flyktat, och nu först har jag lärt mig, huru
man kan älska, då man icke gör sig till slav under sin
själviskhet.»
Han räckte ut handen mot Martha, som gick fram till
honom och lade sin i hans, liksom det varit en helt
mekanisk handling, varuti hennes vilja icke tog någon del.
»Om jag icke i denna stund behärskades uteslutande av
mitt hat, av min törst efter hämnd», återtog kaptenen och
slöt den lilla handen i sin, »så skulle jag önska att kunna
hålla dig kär; det skulle innefatta en stor lycka för oss
båda.»
Martha log bittert, utan att svara.
»Du ler däråt och tänker att du aldrig skulle kunna
skänka mig någon tillgivenhet, emedan ditt hjärta tillhör
Casterton. — Martha, denne man har aldrig och skall aldrig
älska dig! Jag har en gång lovat att giva dig bevis
härpå, och jag skall lämna dig detta, då jag reser. — För
övrigt säger en moralist: ’Varje brottslig och otillåten känsla
är en skamfläck för vår själ, som dödar sig själv.
Moralisten har rätt. — Att älska en annan kvinnas man, är att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
