Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
153.
överlämna sig åt en förnedrande svaghet, som för sin egen
död med sig. — Och nu Martha, god natt och farväl!»
Han tryckte en kyss på hennes panna och bifogade: »det
är möjligt att vi aldrig återse varandra, att döden
besparar dig plågan av att återse mig; men detta, Martha, vore
en olycka för dig och din far. Bed därför Gud, att jag
må återkomma! — Här», tillade han, »lägger jag ett brev,
som kan bevisa dig vad du varit för Casterton, och göra
klart för dig, att, om du nu ägt din frihet, du ändå icke
skulle blivit hans maka. Genom elakhet, Martha, har man
ännu aldrig kommit till sällhet. Lev väl; mycket har
förändrats när vi återse varandra!»
Han gick mot dörren. Martha följde honom med ögonen.
Då han lade handen på låset, frågade hon:
»När återkommer och vart reser du?»
»Det senare är min hemlighet; det förra vet endast ödets
herre; — men då jag kommer, så se till, att du icke gjort
dig skyldig till något brott mot mina önskningar; jag kunde
eljest bli svår att blidka.»
Dörren gick upp, och i nästa ögonblick var Martha
allena. På bordet låg brevet, som skulle överbevisa henne, att
hon var ingenting för Casterton.
Hon dröjde innan hon öppnade det. Slutligen sträckte
hon ut handen, mumlande: »Må jag med ens tömma den
bittra kalken! Vissheten skall åtminstone ingiva mig kraft
att hata honom!»
Marta vecklade upp brevet.
Det var samma skrivelse Edvin låtit överlämna till Elvira
efter sitt avlägsnande från Timasjö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
