Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN 153.
att komma i beröring med främmande och fördrog icke
att höra de frågor, som dessa skulle hava gjort med
anledning av kaptenens plötsliga avresa kort efter deras
giftermål. Hon kunde därför icke bekväma sig till att taga emot
Armida eller någon annan och fåfängt sökte översten
övertala henne att åtminstone göra en tur till Stockholm på ett
par dagar och vederkvicka sig med att höra litet god musik.
Martha avböjde alla försök att få henne från det avsöndrade
levnadssätt, hon med förkärlek omfattat.
Det gick verkligen så långt, att då översten, som alldeles
icke kände sig belåten med att ständigt vara ensam med
sin dotter, gjorde någon bjudning, måste han inskränka sig
till att endast se herrar, emedan Martha förklarade, att hon
icke ämnade visa sig för hans gäster.
Släktingar och vänner kunde icke nog beskärma sig över
Marthas uppförande. Man förtalade henne av hjärtans
grund; man gjorde slutsatser om orsaken till alla dessa
besynnerligheter, och man gav sina egna fantasier ut för
sanning och satte i omlopp de besattaste historier om
Martha och hennes man. Pratet korn snart till överstens öron,
och han meddelade Martha det för att förmå henne att
ändra uppförande, men erhöll till svar: »Låt dem skvallra,
gärna för mig, blott jag slipper deras nyfikna frågor, deras
forskande blickar och tvetydiga leenden.»
Så hade vintern förgått. Martha hade icke haft ett enda
brev från sin man. Hon visste icke vart han rest eller
var han uppehöll sig, och för att vara uppriktiga, måste vi
medgiva, att hon icke grubblade stort däröver. Hon hade
honom visserligen stundligen i tankarna, men så, som man
tänker på en olycka, ett svårt lidande.
Sedan Ström rest och Martha läst Castertons brev till
Elvira, hade hon förefallit sig själv såsom en lembruten,
vilken genomgått en svår operation. Livet föreföll såsom
en börda, den hon med möda orkade bära.
När våren kom, lämnade Martha oftare sina rum och
gjorde långa ensamma promenader. Under dessa
vandringar, som kunde räcka flera timmar, strövade »salongernas
sköna drottning», såsom man fordom kallat henne, omkring
i skcgarna och valde alltid de ensligaste ställena för sina
utfärder. Ofta kunde hon tillbringa timmar, sittande på
en ännu naken tuva, och överlämna sig åt än en häftig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
