Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o
MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
förtvivlan, än åt ett sorgset klagande över sitt öde, men
utan att försöka försona sig med det senare.
Vid dessa ensliga promenader hände det ett par gånger,
att hon och pastor Fredrik Brogren träffade samman.
Besynnerligt nog var Martha den, som, då han kom i hennes
väg, närmade sig till honom. Första gången de
sammanstötte, var en blid aprilafton. Martha satt på en sten vid
foten av ett träd, då hon fick se Fredrik. Han avtog hatten
och ämnade passera förbi henne; men hon reste sig upp
och tilltalade honom.
Fredrik Brogren var en av dessa älskliga unga präster,
som i sitt väsen förena naturlig mildhet och vänlighet med
någonting ungdomligt friskt, ofördärvat och förnöjsamt,
som ovillkorligen ingiver aktning. Man såg att han
älskade sitt kall, att han förstod den läras kärleksfullhet, han
predikade, och att hon gjorde honom fördragsam och
förlåtande mot andra, men noggrann mot sig själv.
Varför Martha närmade sig till honom, vore svårt att
säga; vi frukta, att hon icke själv hade det klart för sig.
Då hon andra gången sammanträffade med honom, var
det en morgon i slutet av maj. Martha kom gående
uppför en kulle, varifrån man hade utsikt över fjärden. När
hon kommit upp på den, hade hon funnit Fredrik stående
där.
Fredrik följde henne vägen framåt till Skoggård, och
hade därunder fört talet på Elvira och de öden, denna
genomgått. Han hade tecknat Elviras karaktär med några få
drag och yttrat sig om henne med så mycken vänskap och
deltagande, att orden ljödo plågsamt för Martha, och
likväl tyckte hon, då den unge prästen sade farväl, att hon
gärna velat fortsätta samtalet.
Dagen därpå lämnade Martha sitt hem redan tidigt på
eftermiddagen och företog nu ett längre strövtåg. Då hon
med trötta steg vandrade den korta alléen upp till
Skoggård, kom någon gående henne till mötes. Hon stannade
helt tvärt vid åsynen av den resliga figuren, den ståtliga
hållningen. Hon tryckte händerna mot bröstet och
mumlade: »Återkommen således.»
Några ögonblick till, och kapten Ström fattade sin
hustrus händer, sägande: »Så är jag då här! Jag kan icke
säga, huru glad det gör mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
