Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
att den unga kvinnan vid sin sida skulle hava en pålitlig
person. — Det var också genom min systers ihärdighet
att åtfölja Elvira, som det lyckades lorden att förekomma,
att denna uppträdde som sångerska; det var genom min
systers vaksamhet jag blev i tillfälle att lära känna de
intriger,- som spunnos omkring min dotter; det var min
syster, som upplyste Elvira om huru fröken Armida av
snikenhet och svartsjuka spunnit sina ränker; det var slutligen
min syster, som sade Elvira, att markisinnan kände
hennes härkomst, och som följde henne till Krim, dit Elvira
begav sig för att dela sin mans faror eller dö med honom.
— Hon dog, och det äktenskap andra gjort allt för att
förbittra, blev upplöst. —• Lörd Casterton har återfått sin
frihet; — men om lyckan följt med den, det må lorden själv
avgöra. — Nu har jag icke något vidare att tillägga.»
»Men jag har det!» inföll Edvin och reste sig upp i sin
fulla längd. »Bort med denna bindel; bort med den roll
av blind jag denna senare tid spelat!» tillade han och ryckte
av sig det svarta förbandet över ögonen. »Ödets Gud är
barmhärtig; detta har han bevisat mot oss, här
församlade!»
Edvin gick med fasta steg fram emot fönstret, där Marie
var dold. Han kastade undan de nedfällda gardinerna och
fattade den ljusklädda kvinnan i sina armar, bar henne fram
i mitten av rummet och utropade, i det han höll henne på
sina starka armar:
»Lady Casterton är icke död, hon lever för att förlåta
sina egna och sin mors fiender!»
Martha och översten uppgåvo ett rop av bestörtning.
Casterton satte ned den lätta bördan och tillade, i det han
tryckte hennes händer till sina läppar:
»Marie, jag har från första ögonblicket känt igen
Elvira; tillgiv att jag ställde mig blind sedan jag återfått min
syn; men jag ville pröva det hjärta, jag ville äga, för att
en dag, sådan som denna, känna huru högt det älskar mig!»
— Han slöt henne till sitt bröst och förde henne därefter
fram till kaptenen, vilken vi fortfarande kalla Ström.
I det ögonblick, då den ångerfulle fadern för första
gången slöt sin dotter i sina armar, mumlade översten,
fattande om Marthas arm:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
