Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon plötsligt fått dörren på glänt ut till den
vida, vida världen. All hennes latenta längtan efter
frihet blef till jagande feber; hon, som i så många
år stadigt trampat hufvudstadens stenar, kände med
ens, hur de brände under hennes fötter, och hvar
dag, när hon såg trädens spirande grönska brådska
att bilda en lummig kupol öfver det nakna
grenverket, nickade hon åt de små ifriga bladen: »Ni
och jag, vi förstå våren!»
Men till ingen talade hon om sin brusande håg;
de visste väl knappt, att floddämningen sprungit,
de goda vännerna, hvilka togo in våren till sig i
form af kina, järn och modejournaler. Hon gick
där stilla, än röd, än blek, men alltid med lysande
förväntansfulla ögon.
Hon begärde — klok till det sista —
tjänstledighet, men kunde ej fö den förrän i augusti. Då
tog hon resolut afsked, ty vid föreställningen att
hon skulle sitta vid pulpeten i ytterligare två
månader var det som siffrorna kröpo utefter hennes
rygg likt täta rysningar. Och hon, som suttit där
år efter år!
Hvad är det, som vållar, att den skälfvande
droppen faller? Ja, det veta vi säkrare än hvarför
människan helt plötsligt känner måttet rågadt.
De första dagarna af juni hade Elsa Maria
packat, och hon tyckte själf, att det var sagans
flygande koffert, bräddad med explosiva önskningar,
drömmar, tankar. Vid Sassnitz hamnade hon.
Sassnitz! Hon såg upp. Hade hon månne
jublat det kära namnet högt? Nej, de få med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
