Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
passagerarna sågo alldeles oberörda ut. Hon
blundade igen.
Där byggdes då ett nytt badhotell, arkitekten
var svensk och hette Sven Bryde. En landsman —
därtill en stockholmare — det tilltalade henne ej
synnerligen, men som de bodde i samma pensionat,
närmade detta dem ovillkorligen. Han var anställd
på ett arkitektkontor i Berlin, men skulle efter
hotellets fullbordande för den tyska firmans räkning
få idka arkitektoniska studier i de nordiska länderna
ett år ungefar.
Utan stora ord, enkelt och varmt, sade han
henne, att han så länge varit alldeles ensam. »Nu
kom ni, fröken, och ger mig nog lof att vara allt
jag kan för er. Jag ser ju, att ni behöfver pysslas
om af varliga händer.»
O, hvad hon nu tackade honom för dessa
omsorger, hvad han tydligt lärt henne förstå, hur en
mans ömhet äger mera själfull innerlighet än tiotals
kvinnors hyppjande smekningar.
Där var rosor hvar dag vid hennes kuvert.
Såg hon ovanligt trött ut, lade han en kudde
bakom hennes hufvud.
»Hvila tryggt och godt; jag håller vakt!»
Blef deras promenad lång, lade han
vördnads-fullt, men så fast hennes arm i sin.
Och detta var ju ändå bara sådant, som kanske
de andra kunnat åstadkomma, men det förstående
han visade för allt, hvad som tegat inom henne, och
som hon nu ofrivilligt gaf luft, det hade ingen annan
mäktat ge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
