Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hushåll; och med Sven Brydes ring som en gyllene
talisman hade hon villigt rest upp till den magnifike
brukspatronen i Värmland. Nu var det ju endast
en tidsfråga, hur länge hon skulle behöfva känna
sig som en lånad urnyckel, hvilken alltid drog upp
andras klockor till det dagliga enahandas arbete.
Däruppe i de tysta, snöhöljda skogarna, i
naturens helgfyllda ensamhet hade hennes kärlek växt
sig så stark och vidtfamnande, att hon ibland blifvit
rädd för den svindlande lyckokänslan inom sig. När
hon gått däruppe på den breda liden så ensam, så
ensam, att ej ett ljud af människoröster nådde henne,
hade hon plötsligt måst stanna och jubla högt öfver
att det var hon, som ägde en sådan glödande
till-gifvenhet; öfver att det var till henne posten frän
dag till dag förde bud om dyrkande ömhet och det
vekaste förstående. Hur hade hon ej i andakt kysst
hvarje rad, och det hade ringt i luften omkring
henne som med silfverklockor: »Älskad! Älskad!
Outsägligt älskad!»
Kudden blef het under Elsa Marias hufvud; hon
kastade den och satte sig upp. Det var mycket
varmt härinne, eller var det hennes egna tankar,
som brände henne? Fönstret stod öppet, märkte
hon och de andra i vagongen — två feta fruar —
sågo svala ut, trots att de talade om så hetsiga
saker som pigor.
Hon lutade sig ånyo tillbaka i sitt hörn. Det
gick ej att nu fånga in tankebina i kupan, bäst att
låta dem svärma! Hon visste ju också, hvarför de
voro så vakna och ifriga. De hade blifvit störda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
