Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att du lät mig taga din kärlek. Bu får ej lida för
detta bådas vårt misstag; lägg den bördan på mina
axlar.
Gif mig sorgen, som du förr gaf mig glädjen
och sök att förstå, att jag ej kan göra annat än
bjuda dig farväl. Ingen vet bättre, hur tungt och
hårdt detta ord är än
Din Sven.»
Hennes blick såg ej bokstäfverna, och hon
undrade öfver, att det genomträngande, förtviflans skri,
som ljöd inom henne, kunde stanna där, att hon ej
ropade högt ut sin vilda, skärande smärta.
Men troligen förmärktes icke ens något ovanligt
på hennes yttre, ty en herre lyfte i detsamma
likgiltigt på hatten med ett:
»Ursäkta, här finns visst plats!»
Han satte sig bredvid henne på bänken och
fördjupade sig genast i en tidning. Hennes blick
fascinerades af hans strykande och slätande längs
det prasslande papperet, på hvilket hon gång efter
annan läste:
»Morgonposten . . . Morgonposten . . .
Morgonposten ...»
Det var som det döfvande slag hon fått,
förlamat hennes tankeförmåga; det värkte endast som
fysiska plågor inom henne, rosslade i bröstet söm
efter en ytterlig kraftansträngning.
Den enda tanke hon kunde få klar, var den:
»Sven måtte gripits af en hastig sinnesförvirring;
det kan ej vara annorlunda!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
