Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stillande, och han sjönk ihop under denna
behandling, böjde sig trött.
Hur skulle hon kunna komma till en
uppgörelse med honom? Hon insåg det omöjliga i
hvarje logiskt tankeresultat, så upprifven som han
nu var. Han hade fallit samman som en grusad
byggning och skälet till, att hvad hon ansett solidt,
blifvit till ruiner, kunde hon ej finna bland
spillrorna.
»Reser du?»
»Nej, Sven.»
»Men vi kan inte träffas.»
»H varför?»
»Därför — därför, att jag skulle lida för mycket
af det.»
»Hör mig, Sven, jag vill, att du ger mig den
här kvällen; kalla det en bacchanale eller hvad du
har lust till. Döm mig sedan hårdt eller mildt,
men gif mig den här kvällen. Det har du råd till,
du, som har hela lifvet för dig. Jag har mitt lif
bakom mig. Du har gifvit och tagit det.»
»Säg inte så,» bad han ångestfullt.»
»Hvad ni män äro rädda för ord.»
»Det har du kanske rätt i.»
Hon märkte, hur han föll undan för hvarje
meningsutbyte, hur han med flit gjorde sin tanke
slapp och grumlig, och sorgen växte inom henne,
knöt sig och blef stark som det okufliga.
Det goda hos henne blef ondt, det veka hårdt,
det stilla vildt, förödmjukelsen sköt kärleken åt sidan,
och det fanns blott en lust, som nu behärskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
