Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Godt! Då går jag igen och infinner mig en kvart
öfver fem. Blir där flera?»
»Ja; några till, tror jag.»
»Vill ni ge mig ett par resedor ur buketten
dår? — Nej fy, inte den, som bara är frömjöl och
förvissnelse! De där, jag tackar! Au revoir.»
Hon stod och stirrade efter honom; en sådan
besynnerlig människa! Och hvarför hade han
kommit i hennes väg? Å! Det var så litet mening i
hvad som hände, att det visst ej behöfde betyda
något, och hon sade sig med full öfvertygelse, att han
aldrig skulle kunna bli något for henne. Hur fast
denna åsikt än var inom henne, fanns han emellertid
i hennes tankar hela dagen som ett intensivt och
irriterande medvetande.
Hon hade en känsla af att ha insupit doften af
någon stark parfym, hvilkens verkan alltjämt retade
hennes nerver.
Medan hon hjälpte Lalla att ordna till det lilla
kafferepet, lägga upp bröd och sylt och vara, hvad
hon själf kallade »huslig», pratade hon ovanligt
lifligt med sin gamla väninna, letade upp ämnen och
forcerade dem for att tvinga sina tankar bort från
förnimmelsen af ett nytt inflytande, en vindstöt, som
kunde förebåda orkan.
Och när de tre damerna, hvilka bjudits »på
vår nya doktor», som den hemmagjorda termen lydde,
blifvit placerade omkring kaffebordet, och man
beslutat att inte vänta längre, öfverraskade Elsa Maria
sig själf med att lyssna efter, om grinden skulle
knarra, om Gunnarsons resliga gestalt skulle synas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
