Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har också mina minnen.»
»Minnen — det är ju skrinlagd sorg — eller
aflifvad glädje; lik i de flesta fall.»
»Kanske det.»
»Vi kunde gå ut och gå tillsammans någon
gång, det vore uppfriskande att få prata om något
annat än bär och blommor och operan och höns
och astma och politik.»
»Repertoaren förefaller ju rikhaltig nog. Jag
vet knappt, hvad jag skulle ha vidare att bjuda på.»
»Era egna tankar, fröken. Tror ni inte, jag är
så pass människokännare, att jag märker, att ni har
sådana.»
»Det ha väl alla.»
»Gud bevare oss ett sådant altruistiskt högmod!
Tankar, fröken, det är original, vet ni inte det, och
folk i allmänhet är absolut ingenting annat än kopior.
De ha hört, de ha sett, de ha trott: reflexrörelser,
hederliga, automatiskt riktigt uppfattade reflexrörelser,
men tankar, hur många vill ha det ansvaret och det
lidandet? Bara de, som är tvungna, och dit hör ni.»
Hon böjde på hufvudet, mjukt och stilla. Jaså,
i den formen serverade doktor Gunnarsson sina
komplimanger, lågmäldt, hastigt, rädd för att vinden
skulle föra dem åt orätt håll. Men hon ville inte
ha dem, ville inte ro ut från hamnen mera; han
finge välja ett annat sällskap; och hon böljade skämta
högt och i ett tonfall, som gjorde henne själf
skärande ondt, men som förhindrade hvarje förtroligare
riktning i konversationen.
Han kände sig något osäker på henne, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
