Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu borde hon kanhända hålla rak kurs mot hamnen,
men kunde hon det, om hon ville vara ärlig? Hon
höll af Börje, därför att han älskade henne, men
hennes kärlek hade han ej väckt. Hennes lidelse,
hennes längtan, hennes drömmar dem hade han tagit
fångna med sin manligt famnande vilja — han var
surrogat för henne. Hon såg allvarligt på honom
och sade lågt:
»Det är sant, Börje, kärlek ger man bara en
gång, sådan kärlek, som är hela ens väsen, och som
är lycka tum för tum i allt hvad man ger den
älskade. Att ge allt, är då att ge intet.»
»Allt!» Han stannade tvärt, och hon märkte,
att det kom ett nästan förtvifladt uttryck i hans
ansikte. »Har du gifvit allt?»
»Ja, i mina tankar och min håg.»
Han skrattade muntert.
»Hvad ni små kvinnor äro barockt teoretiska!
’I mina tankar och min håg’, det låter som en
gammal vacker folkvisa, men tror du man är nöjd
med en trall, när man ser dig?»
Han hade tagit båda hennes händer och höll
dem hårdt i sina. När han ändtligen släppte dem,
voro de domnade af det kraftiga taget, men hon
kände ingen vrede och ingen oro. Det var som han
plötsligt kommit så långt ifrån henne, som om det
framtvingade förflutna ställt sig emellan dem, och
hon gick tryggt med honom in i skogen, där det
var sparsamt med snöspår i den djupa, mjölfina
flygsanden.
Smågranar var det godt om, och de hade snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
