Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
valt ut en, som Elsa Maria gladde sig åt att få
kläda, icke får sin egen skull, men får Lallas. Det
var så underligt lyckligt att få dag efter dag till
godo, innan döden kom, och nu skulle julljusen hinna
lysa i fred för gamla Lalla; hennes blick var ännu
klar och skulle glänsa mot de små lågorna som mot
glada barndomsminnen.
Elsa Maria ville och måste glömma, att hon
själf hade julminnen så rika, att de nu gjorde henne
dubbelt fattig. Hon skulle i stället tänka på, att
ännu ägde hon någon att fira helg med; nästa gång
julljusen tändes, stod hon kanske utanför en frusen
ruta, hemlös, ty hos bröderna skulle hon alltid förbli
främling.
Tredje dag jul blef Böije hämtad af Selma, som
bad, att han skulle komma genast.
Nu hade visst inte gamla fröken långt igen,
sade hon ängsligt, med den vidskepliga fruktan för
döden, som utmärker hennes klass.
Böije skyndade sig till det lilla gröna huset
och gick direkt in i sjukrummet, där Elsa Maria
satt blek och förgråten.
Hon reste sig och räckte honom handen, och
i det han vänligt tröstande behöll den i sin, förde
han henne med sig fram till sjukbädden.
Lallas dödskamp hade redan börjat; den hade
varit våldsam en stund, liksom själ och kropp velat
mäta, hvem som skulle bli segerherre, nu låg hon
8. — Oung fly.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
