Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elsa Maria tände lampan — den med gröna
skärmen — och satte sig i sitt rum. Hon sjönk
ned i den bekväma stolen och tände en cigarrett —
under väntan, ty naturligtvis väntade hon, att Börje
skulle komma i kväll som alltid. Och hon skälfde
nervöst vid tanken på detta afsked utan au revoir.
Det var icke så mycket sin egen smärta som hans
hon kände, medvetandet om hans pinade blick
skakade henne som frossbrytningar, och hon bäfvade
vid tanken på hans famn. Hur skulle hon kunna
gömma sig i den utan att ge annat än en latent
värme till svar?
Tre välkända slag på porten.
Hon skyndade ut.
»Godafton Böije!»
Han kysste hennes hand, som sträcktes emot
honom; han var för upprörd att säga något, och han
hängde långsamt upp rock och mössa, h varpå han
gick före henne in.
»Hvad här ser otrefligt och flyttningsstökigt ut.
Det kunde du åtminstone besparat mig.»
»Skulle jag ha packat in på natten för att ge
dig några minuters trefnad?» Hon log, men tyckte
nästan, att hon bort göra så för att ha fått ett
vackrare minne af deras sista möte.
»Nej, det är ju sant! Du reser redan i morgon.
Du har fått plats — ett underligt ord för dig! —
Hur dags far du?»
»Klockan åtta.»
»Att du kan det, att du frivilligt går ut i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
