Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
futtigt hvardagslifs förpliktelser! Å, att du inte
förstår, att du inte skapats för söcken.»
Han tryckte henne hårdt intill sig.
Hon gjorde sig sakta lös.
»Hvem skulle ge mig helg här?»
»Jag — ditt eget väsen, allt det, som endast
undantagsmänniskorna väfva in i tillvaron som röda
trådar.»
»Och när den röda tråden brister?»
»När en tråd brister, barn, är det därför att
den blifvit skör. Det är bara en naturlig lag, men
det är onaturligt och grymt att slita af en stark,
lysande, glad tråd bara därför att — ja, hvarför?
Är det feghet?»
»Kanske det, Börje.»
Han stod tyst framför henne, så lade han
plötsligt handen på hennes bröst, där han bäst kände
hennes hjärtas ångestfulla slag. Och han lät åter
sin lediga arm smyga sig fast om henne.
»Du lilla, lilla kvinnobarn, hvarför dömer du
dig själf till förvisning och landsflykt? Här i min
famn har du hem och härd. Vår kärlek skulle växa
osedd som en dyrbar pärla inne i det lilla gröna
huset, dess mussla; och det vackraste vi tänkte, det
ädlaste vi kände, allt det, som låg utom
hvardags-iden skulle vi samla härinne. När dagen var slut,
skulle vår längtan mötas. Som två fåglar från
främmande land, skulle vi känna hvarandras locktoner
och flyga in här under takåsen med våra drömmar
om österlandet.
Ensamheten, din mörka fiende, skulle smyga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
