Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henDe med öfverallt, men stora bjudningar betackade
hon sig för i anledning af sin sorg. Hon fick dock
aldrig säga nej, när de voro hemma och ville ha
henne hos sig, och ofta, när Robsams voro på fest,
satt hon hos barnen, berättade sagor för dem, lekte
med dem och söfde dem slutligen.
De brukade då alla tre slingra sina armar
omkring henne under det de jollrade smeknamn i hennes
öron och smögo sina mjuka, varma barnakroppar tätt
intill henne.
En kväll sade Amy, sjuåringen, som ännu låg
vaken med Elsa Marias hand om sin:
»Tant, jag ville, att du hade en liten gosse,
som jag finge leka med. Kan du inte be Gud om
det?»
Elsa Marias hjärta klappade hårdt. Hon böjde
sig ned och kysste den lillas hvita, rena panna.
»Nej, lilla Amy—jag kan inte be — om det.»
»Nej, det är sant, du har ingen pappa åt honom,
det är dumt, tant!»
Elsa Marias ögon stodo fulla af tårar. Hon
vände bort hufvudet för att dölja dem, men Amy
såg, att tant var ledsen.
»Gråter du,» frågade hon ömt med sin lilla
mjuka röst, »det skall du inte, tant, om du inte får
din gosse, så har du ju oss. Vi håller af dig sd.»
Hon kramade Elsa Marias händer.
»Tack, du lilla barnl Sof nu! Jag skall tala
om en saga för dig, och sedan somnar du nog.»
Amy hann knappt höra sagan till slut, förrän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
