Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon somnade, de tunga ögonlocken med sina mörka
fransar föllo ned mot de runda kinderna och den
röda munnen blef så liten och fast, som den slöt
sig i lugn, trygg sömn.
Allting var så hvitt och fint och hägnadt
härinne. Öfver barnens sängar hängde föräldrarnas
fotografier; i bokskåpet stodo rader af goda böcker;
stall och dockhem hade bildats efter
verklighets-mönster. Det fanns ej en vrå i detta stora, luftiga
rum, som ej var präglad af sund omtanke och kärlek.
Hand i hand brukade föräldrarna gå in till sina
små, när de kommo hem från någon fest, på tå för
att ej väcka dem, tysta, men leende mot sina skatter
och hvarandra.
Elsa Maria hade sett detta mer än en gång,
när Dagmar efter en gemensam teaterafton bedt
henne komma med upp och dricka te, och hon
återkallade i minnet denna syn, där hon nu satt kvar
vid Amys säng, orörlig, framåtlutad, med de iskalla
händerna knäppta i knät.
Hon hade mått illa några dagar, men ej mera
än att hon kunnat sköta sitt arbete, och hon försökte
vagga sig själf till ro. Det var en tillfällig
förkylning, en öfvergående olust hade hon sagt sig. Hon
ville inte slungas ut bland bränningar igen. Ville
inte refva seglen nu, när hon styrde med så rak
kurs. Men kastvinden var starkare än hennes vilja,
mycket, mycket starkare...
Hon hade tänkt så under de sista dagarna och
ångesten hade tagit hennes nätters sömn. Lilla Amys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
