Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När hon ändtligen lämnade barnkammarn och
gick ensam hem genom de tysta gatorna, fattade
hon ett beslut: Redan i morgon skulle hon skaffa
sig visshet, sedan tvangs hon in i handlingen, fick
ej längre skyla undan verkligheten for sig själf, ej
vackla och gå utomkring, rätt igenom måste hon
denna gång.
Elsa Maria hade sagt upp sin plats; hon hade
gjort det i fullt förtroende till gamle Ealke, men
när hon slutat sin bekännelse, såg hon genast, att
han ej förstått mer än ordalydelsen, det hon hoppats
han skulle känna mer än höra af hennes pinade
tonfall, förblef en sluten bok för honom.
»Det var mycket ledsamt, mycket, mycket
ledsamt det här,» sade han, och det var första gången
på många år han ej afslutade en replik med en
käck hvissling. »Om jag anat det minsta i den
vägen, skulle jag naturligtvis inte protegerat––––-
ja, ja, jag menar ingenting direkt ovänligt,» tillade
han efter en blick på Elsa Maria, »men det är ju
klart, att jag är nogräknad med de bekantskaper
min hustru och dotter gör. Det var ju också
besynnerligt, att du inte talat om det for bröderna.»
Elsa Maria vred sig i själslig vånda inför denne
lugne, korrekte man, som aldrig tycktes begått ett
felsteg; i hvarje fall var han oförvitlig i världens
ögon, ett mönster för en äkta man och far. Hon
10. — Oung fly.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
