Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiender; detta ohyggliga rum gör deras skam
och din heder: Torstenson, var frimodig!
Wallenstein sjelf rodnar för den medfart du
erfar, han sjelf skall bidraga att lösa dina
bojor *). Din Konung gråter ditt öde. Ack, du
får snart falla tårar öfver honom!
Nie månader framskrida, och Torstenson
med en hjeltes ståndaktighet utstår
Maximilians nesliga hårdhet. Andteligen öppnas
por-tarne, hans bojor aftagas, han är fri, han går.
En allmän glädje uppfyller staden,
fröj-deeldar äro upptända; klockornas klang
kallar menigheten i Herrens tempel att loisjunga
Honom, all Romerska kyrkans prakt
användes att fira en allmän fröjd. Torstenson,
likasom ifrån dödens boning återkallad,
underrättar sig förundrad om orsaken till så stor
glädje — Ferdinands, Roms fiende är ej mer.
Gustaf Adolf är slagen. — O min Konung!
O la j el te! O mitt fosterlands hjelte! Du är ej
mer! Hvarföre är jag ej qvar i mörkrets
boning? Hvarför« fick jag icke der sluta min«
andteligen beröfvat dess fädernesland denna
hjel-te i en ¿lder, som bort lofva längre lif. Han var
endast 48 när han dog. (Se Berchs
namnkunniga Herrar och Fruar sid. 144 om dess personalier.
*) Wallenstein betalte sjelf till KurFörsten af
Bayern .Torstensons ranson, och utvexlade honom
ssdemera mot sin sväger Grefven af Harach.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
