Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagar? Jag hade trott mitt fädernesland
segrande, min Konung lefva; jag hade dött
nöjd ... Han är ej mer ... Sveriges fiender,
darren! Så länge denna arm kan hära ett
svärd, så länge detta blod rinner i mina
å-dror, så egnar jag eder åt min hämd, åt
döden, åt undergång.
Han säger, och hastar ifrån en ort,
hvar-est allt visar honom en förhatlig fröjd *).
O-xenstjerna, Gustafs förtrogne vän och
upplyste rådgifvaré, hade upprätthållit allt efter
Konungens död. Det syntes som Gustafs
stora själ sväfvade öfver sina bundsförvandter,
och bibehöll deras mod. Det var
Oxenstjerna som lossade Torstensons bojor, men det
var ej nog; han kände, hans kärlek för sin
Kung; han föresåg hans förtviflan efter dess
död; och Oxenstjerna ville lemna Torstenson.
den värdigaste tröst för en hjelte: den,-att
genom segrar hämnas på fienden. Torstenson,
i spetsen af de troppar RiksKansleren tillsändt
honom, rycker öfver Lechströmmen och an?
faller Landsberg. Få dagar hafva förflutit,
*) Ingenting bevisar mera Gustaf Adolfs framgång
och den’ skräck dess stora egenskaper injagade
hos fienderna, än den oanständiga och
öfverdrif-. na glädje Katolska ligan visade vid tidningen af
dess död.
sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
