Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan hans bojor blifvit lossade, och fiender*
ne finna med barm och förundran, att
Lands-berg är intagit. Men om hans hjertas Mel*
mod föraktat fängelsets grymhet, kunde hans
kropp ej emotstå så svåra prof, och sorgen
öfver Gustaf Adolfs död hade fyllt måttet.
Hans krafter gifva vika, och han öfverlemnar
till Gustaf Hprn befälet. Han måste söka
stillhet, for att återvinna en styrka, som han vill
nyttja till fäderneslandets tjenst. Hans sorg
för honom till den ort, der Gustaf Adolfs
jordiska öfverlefvor ännu förvaras. Den arm,
som fjettrat Österrikes ärelystnad, som lossat
Tysklands bojor, som beskyddat dess frihet,
är förstelnad: det hjerta, som brunnit för
ä-ran, som ömmat för olyckliga, som med en
så liflig kärlek älskat sina undersåter, är för*
kolnadt: Gustaf Adolf är ej mer . . . dess
o-dödliga själ är uppstigen till dygdens boning;
men dess namn uppeldar ännu dess
undersåter till hämd, Tysklands Förstår och
Ständer till försvar, och dess andelösa kropp,
omgifven af segertecken, af erkänsamma
undersåter och främlingar, föres till fadernes*
landet, att der i Herrens tempel forvaras.
Torstenson hastar till Wolgast; han vilt
ännu en gång se den Konung han älskat,
den hjelten tom varit hans fosterfar, hans
/. Del. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
