Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hålla af dm man så länge han det förtjente;
men att i sjutton år ständigt pjunka öfver en
förlust, som du snarare borde tacka Gud före,
det är en barnslighet som jag ej kan tåla. Och
hvem af oss har mera orsak att sörja? du,-hans
hustru, som han flydde ifrån, och som kunde
och kan ännu få tie män för en skälm soin han
var? eller jag, som var hans far, som förlorat
genom hans nedrighet en enda son, min tjenst,
halfva min egendom och nästan min heder; som
måste lemna mitt fädernesland, Stockholm, der
jag var den förste Borgmästaren,- och söka här i
Skåne, bland främlingar, en fristad, som Sverige
ej kunde gifva mig mer? Men ser du mig beklaga
mitt öde? Nej, nöjd med hvad Gud gifvit mig,
lefver jag här trygg, ty mitt samvete är rent. Jag
var kanske för sträng mot en yr yngling; men det
var hans skuld: en son bör mera räkna på en
faders hjerta än på hans hårda ord; och fast han
stal ifrån mig den guldkedja, som Carl IX gaf
mig vid Stångebro slag, som jag burit som ett
hederstecken, som jag ansåg för min käraste
egen-dom; så borde han trott att jag var menniska,
att jag var fader, och att en uppriktig ånger hade
snart nog tvingat af mig förlåtelse. Men Simon
Grundels hjerta var förhärdadt; det var honom
lättare att fly, att vandra kring verlden, än att
söka blidka mig. Sjutton år hafva sedan förflutit;
de hafva utplånat både min ondska och min sorg;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
