Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marskalken ofta med sitt fortroende erkänt; meu
nu, då ni synes- svigta under tyngden af en
hemlig sorg: då ert hjerta, deraf tryckt, synes
be-höfva att det öppna, att det anförtro i en väns
sköte,’ så är jag hos er, så trycker jag er i mina
armar, och ni synes ej tänka en gång pä att
anförtro mig det som bekymrar ert sinne.
Helmfelt med ömhet.
Min vän! Min vänskap är alltid lika, din
vänskap är mig alltid kär; men jag kan ingenting
säga dig... Mitt förtroende tjente endast att öka
min olycka, och du kunde inte hjelpa det som
... det som... nej, fråga mig inte... nej, sök ej
att utforska en hemlighet jag för mig sjelf ville
dölja, som gör min skam, och som skulle
fördunkla min ära: du vet att det är den som en
soldat bör ha kärast.
Dahlberg.
Man lindrar ofta sitt qval att derom tala;
och hvad er ära angår, är den på så säkra
grunder stadgad, att den ej kan fördunklas. En man,
som från simpel ryttare, blott genom sin
tapperhet, sina förtjenster, inom sexton år blifvit
Fält-Marskalk, har med skäl förvärfvat sig ett rykte,
som ej mera kan fördunklas.
Helmfelt.
Min vän! Det finnes vissa svagheter, som
hvavken tapperhet-, förtjenster, titlar eller ära
kunna skyla; en dag ofta afgör en hel liistids ö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
