Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE SCENEN.
HELMFELT. DAHLBERG.
Hxlmfelt i fonden af
theä-tern, * en djup
bestörtning.
Ett rent samvete!... Hvad han är lycklig!
och jag... jag med all min ära... med alla mina
segrar... med all min förmenta lycka... drager
jag ofveralll med mig ett frätande sår...Det
sitter der... (visar på hjertat) der... och sjelfva
hoppet att det läka är mig betaget.
(Han går till bordet och ter på FåltMarskalks-stafven.)
Hvem skulle tro att första steget att förtjena
detta hederstecken, var en nedrighet?.,. Hvad
6äger jag? en missgerning; som inför Gud och
menniskor bort hämnas . .. han är det visst!...
hämnaren följer mig öfverallt! Om jag ändå viste
deras öde?... ovissheten är den största plåga .
Men tvingom oss: den sista af allá olyckor är att
sjelf förråda den hemlighet som rör äran.
(Han satter sig vid bordet att arbeta.)
Dahlberg,
6om shrifvit under denna monolog, men sneglat på’Heln%~
felt under hela tiden.
Det måste vara något vigtigt bekymmer.
(Han stiger opp och ser på honom. Helmfelt har
skrif-vit några rudrt, men satt handen under kindbenet och
fallit i djupa tankar. Efter en liten tystnad:)
. Tillåt mig att beklaga mig öfver min vän. Jag
är ung, jag är yr, kanske ofta näsvis; men jag
ar ärlig, vänfast, och min trohet har Herr Fält-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
