Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■ctaf, Jåt-oss.alla springa till FältMarskalken ocli
begära igen ,Gustaf.af honom; han ville inte att
han skulle bli soldat; han hade rätt: han nekar
mig visst inte. Skyndom oss alla!
Gustaf.
Stilla din häftighet, stilla dig för Guds skull:
du kunde skräma ibjel min mor. Jag kan inte
u-tan skam undandraga mig den skyldighet jag sjelf
mig påtagit; och huru kunde du älska en
vanhedrad?
Maria.
Har du inte lofvat mig trohet? och ändå vill
du öfverge mig. Nej, FältMarskalken är mera
rättvis än du, och jag far visst hans samtycke.
Hurtig.
Det går inte ari, flicka. Vill du vanhedra din
fästman?
Jakob.
Gustaf har rätt och tänker som en knekt och
en Svensk bör tänka. Jag var emot att han gick
in i tjensten; men nu må’ste han uppfylla hvad
han som Svensk*och soldat är sitt fädernesland
skyldig.
GtTSTAF.
s ’ Och sen äro vi ju unga båda två: du skall
följa mig, vi ikbla inté skiljas^åt1, blott att du ej
talar om något för min mor.
Hurtig.
Ja, kom ihåg att du är Hurtigs dotter; och
att‘din far är en gammalsoldat. :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
