Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Theotime.
Jag har trott mig ifrån första hörjan af vårt
Samtal i edra ögon upptäcka etthjerta, förtärdt
af en hemlig sorg. Jag begär ej att veta
ursprunget dertill; men jag har sjelf fordom känt mina
plågor lindras, då jag gjutit dem i en väns sköte.
Diego.
Det är sant : jag är olycklig; men ett evigt
mörker betäcker mitt öde. Min välfärd, min
heder äskar att det förtiga.
Theotime.
Ni finner sjelf huru mycket ni kan mig
upptäcka , och jag, att man ingen rätt äger till
andras förtroende, innan man lemnat sitt eget...
,Vet då, att under detta tak, hvars lugn ni synes
skåda med afund, andas ett hjerta, fordom rof
för de våldsammaste passioner, och som ännu,
oaktadt det namn af vishet, hvarmed man mig
hedrar, dagligen sönderslites genom blotta
minnet af hvad det för evigt förlorat.
Diego med djup sorg.
Ni har då känt kärleken...
Theotime.
Ack ja, till min plåga och till min förtviflan.
Diego häftige.
Och känner ni svartsjukan?
Theotime.
Tiden har ej gett mig tillfälle att utösa hela
kalken af kärlekens plågor . . . Evigt skild ifrån
den jag älskat, men förvissad om dess kärlek...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
