Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIONDE SCENEN.
Grefvinnan STENBOCK. GUSTAF ADOLPH.^
AXEL OXENSTJERNA.
OXENSTJERNA.
Er sorg hör lindras: er vän är inte död,
Grefvinnan.
Han lefver?
Gustaf Adolph,
Skall jag tro?
OXENSTJERNA.
Hans mördare hade gömt sig bakom ett träd,
men darrande (ty räddhågan följer brott)
lossade sitt skott osäkert; kulan snuddade vid
tinningen, men rörde honom icke. En lång dån ing
förorsakade vår skrämsel > men den är öfver och
all fara är förbi. Så länge den var att frukta, har
jag ej velat gifva er ett falskt hopp.
Grefvinnan.
All min sorg är försvunnen..! min glädje...
min erkänsla... (hon svimmat i Oxens tj erna
understöder henne.)
Gustaf Adolph.
Jag fruktar att alla dessa åtskilliga rörelser
gjort för stort intryck på henne.
Grefvinnan.
Jag far då andas igen. Ack! Förlåt’! Jag är
vanare vid sorg än glädje... Hvar är han ?... hvar
är han ?... att jag får sluta honom i mina armar?
Oxenstjerna.
Han återhämtar sina krafter i RiksDrotsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
