Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2-3 - N:r 2-3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
»Till flydda tider återgår, min tanke
än så gerna!"
Då jag vid månadsmötet den 20 Mars sistlidet år
refererade frågan: Ar den ställning våra kvinliga kolleger intaga
i vår organisation sådan den bör vara?» framhöll jag bl. a.
att orsaken till vår (typografemes) osäkra och vacklande
ställning till en del är att söka hos våra kvinliga kollegers
likgiltighet för vår inre sammanhållighet och styrka. Och
framhöll jag vidare den fara, som hotade typograferne om
det ännu en tid skulle fortgå i den inslagna riktningen, samt
att det ej på det sättet skulle räcka länge förrän vi skulle
få skåda den dag, då alla våra med mödor och uppoffringar
tillkämpade fördelar skulle vara tillspillogifna, o. s. v.
Detta mitt uttalande framkallade då »på vissa häll» en
storm, som bröt ut i form af ovilja i de härstädes
utkommande tidningarne »Suomen Kirjapainolehti» och
»Typografbladet». Det ropades då genast i de resp. bladen på laga
åtals väckande mot ett slikt yttrande. Det var något, som
de värda bladen ej syntes kunna smälta att en simpel
arbetare vågade öppet uttala sina farhågor för typografemes då
föga lofvande framtidsutsikter och ej, som sig bordt, hålla
sig till det gamla sedvanliga: »arbeta, tig och lid!»
Dessa mina då uttalade farhågor hafva nu tillfullo
besannats, itv att det nödvändigaste vi ega för vår existens
har oss fråntagits, nämligen vår tariff. Yi ha visserligen
fått densamma ersatt med ett plagiat, men så stympadt att
man ej utan förvåning kan genomögna detsamma. Flera
pris-bestämmelser ha nedprutats till ett minimum och godtycket
synes ha varit den regerande regeln vid omarbetningen. Men
vi kunna instämma med skalden:
»An kommer dag, än är ej allt förbi».
Helsingfors i Maj 1893.
Emil Wahlstein.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
