Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
G U T E N B E R G
N:o 16
felande medlen. Som synes är det mycket
svalt med intresset fur den gemensamma
saken, ocli denna slapphet tyder mera på ett
upplösningstillstånd än pä en fastare
sammanslutning bland typograferne.
Beträffande prenumerationsafgifterna för »G.»
vidtogs i år den åtgärd, att desamma skulle
erläggas kvartalsvis, likväl med bibehållande af
kreditsystemet. Men icke häller denna åtgärd
har visat sig vara fullt ändamålsenlig, ty
afgifterna hafva influtit mycket oregelbundet.
Det är visserligen förhastadt att af det sist
anförda exemplet draga några slutsatser om
kreditens lämplighet eller ej. ty i fall
prenumerationsafgifterna i år till fullo inflyta,
betäcka dessa nog kostnaderna. Men tilsvidare
ser det ingalunda lofvande ut, och om
föreningen äfven i år skulle drabbas af förlust genom
»G.», inser hvar och en som känner den
närvarande situationen, den hårda stöt vår
organisation däraf skulle få.
Vi skulle altså hålla före, alt kreditsystemet
i liknande fall belt och hållet borde afskaffas,
på det föreningen lugnt må kunna utveckla
sig. De närvarande förhållandena bjuda oss
att handla med största försiktighet och endast
bygga på det som är oss säkert gifvet.
Yanhusrahastosta.
Aiotun Suomen Ivirjaltajaliiton sääntöjen
vahvistusta saadaan yhä vielä odottaa. Mitä tässä
sääntöehdotuksessa inahtaa olla vaarallista, joka
antaisi syytä korkean asianomaisen
vahvistamis-viivvtyleseen, on meikäläisten mahdoton
ymmärtää.
Odottaessamme tuota vahvistusta voimme
kumminkin panna alulle ne eri asiat, jotka Liiton
toiminta-alaan kuuluvat, niin että vahvistuksen
tullessa ollaan valmiit toteuttamaan niitä
aatteita. joita on aikomus Liiton avulla eteenpäin
viedä, Samalla kun panemme perustuksen
kir-jaltajain aiotulle yhdyssiteelle ennen sääntöjen
vahvistusta, 011 kyllä hyvä että te’emme
ikäänkuin voimiemme tarkastuksen, nähdäksemme
jos Suomen kirjaltajilla todella on sitä
yhteishenkeä, joka on välttämätön jos tahdotaan
aiotusta Liitosta todellista hyötyä
ammattikunnallemme. Sillä ei siinä kyllä että säännöt
saadaan paperille ja vahvistetuiksi, jos toiminta
siihen päättyy tai jos Liiton liengissäpito
jätetään vaan sen virkailijoiksi valittujen
henkilöjen huoleksi. Sentähden on hyvä jo edeltäpäin
järjestellä sen eri haarat täydellisesti toimiviksi,
että tuon kauan odotetun vahvistuksen
saapuessa ollaan täysin valmiit tarmolla ja
järjestetyin rivein pyrkimään eteenpäin.
< )saksi olemmekin jo alkaneet järjestelytyömme.
Onhan meillä jo yhteinen matka-apurahasto, joka
toimii säännöllisesti, vaikka sekään tosin ei vielä
ole saanut niin yleistä kannatusta kuin
ansaitsisi. Mutta onhan se toki kiitettävällä alulla.
— Toiseksi 011 muutamissa kaupungeissa
nimellisesti olemassa n. k. Satunnaisten menojen
rahasto. Tästä rahastosta on viime aikoina niin
paljon puhuttu, että väsyttää jo asiaan
koskettaminenkin. (Ensi numerossa olemme
kuitenkin pakoitetut vielä kerran samaan asiaan
tulemaan.) Ellei auta ne ripitykset, joita yhä on
pidetty, on turhanpäiväistä kuuroille korville
enempää saarnata.
Vielä 011 eräs puoli Liiton tehtävistä, jota
ainakin täällä Helsingissä on innolla heti alusta
harrastettu. Maaseudulla, kumma kyllä, ei ole
asian eduksi vielä mitään tehty. Tarkoitamme
Vanhusrahastoa eli, kuten Liiton
sääntöehdotuksessa sanotaan, kykenemättömyysrahastoa. Tämä
rahasto onkin perustettu jalon aatteen
toteuttamiseksi: vanhuudesta heikkojen tahi muuten
työhön kykenemättömäni kirjaltajani
turvaamiseksi kurjuudelta. Tämä 011 asia jota jokainen,
sekä isännät että faktorit ja työläiset,
periaatteistaan poikkeamatta saattavat edistää.
Kaikesta päättäen tuleekin tämä rahasto olemaan
kirjaltajakunnan lempilapsi. Mutta ei sillä asiaa
edistetä että myönnetään aate kauniiksi ja
kannatusta ansaitsevaksi. Sen hyväksi tulee
myöskin jotain tehdä. Niinkuin jo on sanottu, ei
maaseudulla vielä ole mitään tehty tässä
suhteessa. Helsingissä sitä vastoin sai rahasto heti
synnyttyään kannatusta. Suomen ensimmäisen
yleisen kirjaltajakokouksen viimeisenä päivänä
koottiin jo melkoinen summa. Sitte on
rahastoon tullut vapaaehtoisia lahjoja tuon tuostakin,
niin että se nyt on vähän yli 240 mk. Onhan
siinäkin jo hyvä alku yhden vuoden aikana.
Toivottavasti tulee rahasto vast’edes enemmän
karttumaan, kunhan maaseutulaisetkin alkavat sitä
muistaa. Eivätkä he tule olemaan sitä
tekemättä. Sillä ei suinkaan heidän itsetuntonsa
salli että helsinkiläiset yksin kokoovat
rahastoja, joista hyöty on aiottu kaikille Suomen
kirjaltajille. Mutta ennenkun voidaan toivoa
yleisempää harrastusta tähän, on tarpeen että
puheenaoleva rahasto asetetaan varmalle
kaunalle. Ensiksikin on sille säännöt laadittavat,
joissa määrätään sen hoito ja milloin sitä
aletaan käyttää.
Tässä ehdotus pääpiirteissään siihen
suuntaan. IVemme sen sentähden että asia tulisi
puheeksi ja että siihen todella ryhdyttäisiin.
Rahastoa varten valittaisiin Helsingissä
erityinen toimikunta, joka olisi vastuunalainen sen
varoista. .Jokainen maamme kirjaltaja
suorittaisi siihen sovitun kuukaus- tahi vuosimaksun,
joka määräajoittani lähetettäisiin Helsinkiin, jossa
rahat säilytettäisiin pankissa. Saatua kokoon
tarpeen suuri summa, ostettaisiin pienonen
maatila, joka tulisi kirjaltaja-vanhusten kodiksi,
tietysti etupäässä sellaisten jotka ovat rahastoon
pitemmän ajan maksuja suorittaneet. Maata
viljelisivät hoitolaiset omiksi tarpeiksi. (Tällaisia
tulevaisuuden unelmia olemme kuulleet monen
suunnittelevan). Tahi annettaisiin siitä
vuotuista elatus-apua, johon pääoman korot
käytettäisiin. Kun rahaston varat on saatu nousemaan
esim. niin suureksi, että vuotuinen korko
nousee 50—100 unkaan, olisi siitä jo silloin
annettava puolet vuosittain jollekin työhön
kykenemättömälle. Rahasto tulisi siten piankin
tarkoitustaan osittain täyttämään, joka mahdolli
sesti olisi omiansa innostuttamaan kirjaltajia sen
va ro j a kartutta m aa 11.
Eikö olisi jo aika että Helsingin
Kirjanp.-yhd. asettaisi komitean sääntöehdotusta
valmistamaan, joka ehdotus sitte lähetettäisiin muille
kirjaltajayhdistyksille pohdittavaksi? Ei olisi
asialle haitaksi vaikka siitä jo edeltäpäinkin
keskusteltaisiin.
Om den fackliga utbildningen.
(Ur Sclieiblers Lære- og Mønsterbog.)
En accidenssättare bör först och främst vara en
duglig sättare i allmänhet, isynnerhet med hänsyn
till" korrekthet och nöjaktighet. En duglig
accidens-sättare måste dessutom vara i besittning af en
naturlig fallenhet och lust för sitt fack, och lians intresse
vara i den grad utprägladt, att. detta ovilkorligen leder
och drifver honom till att blifva så fullkomlig och
kunnig som möjligt; i hvarje fall må han söka att.
hålla sig à jour med tidens fordringar. I denna sin
sträfvan vill han då också snart komma till don
erkänsla, att det icke är någon liitt sak att blifva en
duglig accidenssättare. Hans arbete bringar honom
icke häller alltid obetingad glädje; ty oaflåtligt må
han arbeta på sin utväckling, och aldrig blir han
fullständigt färdig därmed. Huru väl än hans smak med
tiden kan blifva utvecklad, vill det dock alltid finnas
dem, som söka att göra hans så dyrt köpta estetiska
erfarenheter illusoriska, och det gängse ordspråket att
»tycke och smak äro olika», har näppeligen gjort någon
mera förtret än en äldre accidenssättare. Meti det
vill i många tillfällen också visa sig, att cn
accidenssättare har offrat, sig för ett, tacksamt och intressant
arbete, som gifver honom anledning tiU att utföra sina
ideer och tankar. Dessutom är detta den gren af
facket, där en duglig nian i regeln kan vänta att finna
en lönande sysselsättning, ty ännu härskar på detta
speciella område en märkbar brist på framstående
arbetskrafter.
Accidenssättaren har ett mycket omväxlande arbete;
ty nästan alt, hvad han utför, är omväxlande både
till form och utstyrsel. Accidensbranchen hör
därför till eu af de vanskligaste konst-handtvärk, och den
I unga typograf, som vill utdana sig till accidenssättare,
må icke allenast söka att förvärfva sig kuuskap i
läran 0111 proportion, symmetri, schatteririgslärau och
perspektiv, men han bör också vara bekant med
form-och stilläran samt hafva någon kunskap i färgläran,
i alla fall i färgernas indelning, inbördes harmoni och
hållbarhet med hänsyn till ljusets invärkan o. s. v.
Det är därför oundgängligen nödvändigt för en
accidenssättare, att han är fullt förtrogen med sitt facks
teori, och att ban har en praktisk blick för alla dess
mångfaldiga variationer. Att en accidenssättare bör
hafva eller i alla fall bör tillegna sig en viss grad af
allmän bildning, är själftallet. Ju högre denna är, de^s
lättare och mera tillfredsställande vill utöfvandet af
hans dagliga arbete blifva för honom, och ju lättare
gifver det honom utväg till eu högre ställning. Han
bör således icke allenast vara fullt" förtrogen med sitt
modersmål, utan han bör också hafva litet kunskap i
tyska, engelska och franska, ty det är som bekant icke
så sällan accidensarbeten förekomma på dessa språk.
De tyska fackskolorna hafva, förutom typografins
teori och praxis, för sättar-afdelningarna följande
läroämnen : frihandsteckning (synnerligast
ornamentteckning), korrektur- och manuskriptläsning, encyklopedi,
modersmål (isynnerhet grammatik), latin, grekiska
(grunderna). franska, engelska, ryska (frivilligt), notsättning
(frivilligt) samt bokföring. Dessutom läres också,
enligt hvad författaren känner, i en del fackskolor
stenografi.
Ett af de verksammaste medel till utbildning af
accidenssättare är teckning. Har en längre kommen
elev, som man önskar gifva tillfälle till accidensarbete,
icke några anlag i denna riktning, vill hau aldrig blifva
någonting framstående. Teckning hjälper mycket till
att främja satsens formskönhet, och det är ett
osvikligt effektivt medel att fä det fullständiga begreppet
0111 värkningarna af ljus och skugga samt till
ornamentenias karakteristik. Som ett särdeles värksamt
medel till att tränga in i omamenternas natur och
väsen anbefalles kopiering af de enklare figurerna i
omväxlande infattningar. Detta öfvar icke allenast
handen, men säkerhet i ornameutteckning kommer sättaren
senare mycket till nytta vid utförandet af egna och
originella skizzer.
Den sättare, som icke har sinne för teckning eller
färger, felar estetisk syn på saken, och vill aldrig
komma någon hvart utan dessa kunskaper. Teckning
är visserligen för äldre accidenssättare ett okändt ting,
men detta är under närvarande förhållanden lika
nödvändigt som kunskap i dè allmänna
haudtvärksmäs-siga grepi en vid sättning,
Att ständigt öfva sig i att skizzera och göra utkast
till alla slags arbeten, äfven 0111 sådana icke i
värkligheten skulle förelägg; s är därnäst eu af de
viktigaste betingelser för att blifva eu duglig
accidenssättare. Dessa skizzer, såväl som de af honom i sats
utförda arbeten, bör ban tid efter annan förevisa åt
någon äldre, erfaren accidenssättare, en skicklig
litograf eller liknande fackman, för att höra hans mening
och mottaga råd och vinkar. Detta vill främja hans
smak utomordentligt.
Så snart det gifves anledning, bör den unge
acci-denssättaren begynna med anläggandet af eu
mönster-samling; detta tjänar i hög grad till att befordra
utvecklingen af hans smak och bidrager dessutom till
att väcka intresset och lusten till lians arbete. Sådana
mönster böra hälst uppklistras på grå eller brun
kartong eller papp, icke inbundna i böcker, utan på lösa
blad, för att vid olika lägligheter bekvämare kunna
tiytjas enskildt. Dessutom bör ban hafva en skizzbok,
hvari ban strax kan bringa sina idéer och infall pa.
pappret, för att vid gifven anledning bringa dessa till
användning. Likaledes bör han också där införa
främmande arbeten, som lian tillfälligtvis far se och som
utmärka sig genom särskilda former eller en
egendomlig utstyrsel.
Det är för accidenssättarcn inånga frestelser
tillstädes att göra öfvergrepp vid användningen af det
material, som nu pä de flesta tryckerier rikligen
ställes till hans disposition. Han ma dock aldrig glömma,
att den eleganta och smakfulla utstyrseln icke allenast
beror på ett rikhaltigt material, och ati: det icke är
detta som skall göra utslaget, men endast och allenast
materialets prydsamma och ändamålsenliga användning.
Själf det bästa material blir till ingen nytta i eu
okunnig mans hand, medan en inan med utdanad smak,
kunskap i ornamentiken och i besittning af den
nödvändiga rutinen, t. 0.111. äfven med de tarfligaste
hjälp-, medel kan frambringa något hytt, originelt och
smakfullt.
Bland stilgjutarnes frambringelser är p& lungt när
icke alt det, som bjudes boktryckaren, godt, och
sättaren bör göra alt för att befästa sina estefiska
begrepp, sà att han blir kompetent till att kunna öfva
kritik lika väl öfver det material, som Bjudes honom,
som ibland det han har att välja. Eu förståndig
principal vill nämligen alltid rådföra sig med sin
accidenssättare, innan han anskaffar något nytt till sitt tryckeri.
Viel anskaffandet af accidensmateriai bör man
isynner-nerhet taga hänsyn till det lätt användbara. De
arkitektoniska formerna t. ex. äro vanskliga att behandla,
och kräfva kännedom till de stränga arkitektoniska lagar
och regler, 0111 än deras användning i typografin tillåta
åtskilliga friheter. Likaledes bör man undvika att
välja sàdaua ting, som äro afpassade efter andra
länders speciella förhållanden och kultur, såsom de nu i
Tyskland brukliga gammaltyska ornamenter och s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
