Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 6
Den nuvarande redaktionens tanke med
Gutenbergs framtid var att få bladet till ett
gemensamt organisationsorgan. Vi korresponderade
därför med män som vi trodde vara intresserade
för sammanslutningsarbetet, men vårt arbete krönte
icke för oss tillfredsställande framgång, hvarför
vi öppet föreslogs väljandet af en referent för G.
fi hvarje ort och förening. Alla våra planer och
illusioner ha ramlat. De äro för få som visat oss
ett varmt intresse för bladet, icke ens föroningens
egna medlemmar, på hvilka vi med full förtröstan
sågo upp. ha visat något inresse för Gut.
Månne Finlands typografer lagt sig i dvala
för att vänta på förbundets stadgar?
ITpp då från en sådan dvala, arbetet börjar
växa Eder öfver hufvudet!
Vårt organisationsarbete behöfver mycket
förarbete hvarför vi uppmana alla att kraftigt och
enigt i god tid taga i tu med de förberedande
arbetena, hvilka lättast kunna göras genom
Gutenberg, såsom språkrör.
Vi stå Aho typografförening i
tacksamhetsskuld för det. varma och nitiska arbete de visat
Gutenberg. Nämda förening är den första som
valt egen referent.
Då Gutenberg antagligen kommer att
öfver-tagas af förbundet, gå våra önskningar ändå sent
omsider i fullbordan, men vore det vår sträfvan
att redan nu kunna befrämja och underlätta
förbundsarbetet hvarför vi uppmana samtliga
typografer att hvarje man och kvinna skrifva till
Gutenberg och prenumerera på Gutenberg!
Är typografen betryggad för
ålderdomen ?
Nästan hvarje typograf, särskildt den som
känner att ålderdomen och med den deri
förminskade arbetsförmågan inträda, blickar med bäfvan
in i framtiden. Han ser sig nog hafva kunnat
under de yngre åren hopsamla så mycket att ban,
då arbetskrafterna alt mer och mer aftaga, skulle
kunna slå sig i ro med det kapital ban förvärfvat,
utan den fruktan som nu med skäl bemäktigar sig
honom, att han, om han ej med sitt arbete orkar
släpa sig fram tils döden befriar honom, får
såsom nådehjon hos någon anhörig eller på
fattighuset sluta sina dagar. För att slippa denna
förnedring, att bli i vägen för andra, försöker han
träla till det sista, men detta är icke alltid för
honom möjligt, ofta tillstöta med ålderdomen
sjukdomar, som tillintetgöra den sista
arbetsförmågan, såsom blindhet, reumatism o. d.. då
återstår endast — fattighuset.
Icke under att den tänkande med dessa mörka
utsikter för ögonen, hvilka ban på sin ålderdom
väntar att få inhösta, med bäfvan ser framtiden
an. Han har äfven under de tidigare åren tänkt
sig förebygga detta onda, men hos honom, såsom
hos de flesta andra har det endast stannat vid
blotta tanken. Man har äfven svårt att i ungdo
men rätt allvarligt tänka på framtiden, man tar
endast den ena dagen som den andra och vaknar
först då när man känner att krafterna börja att
tryta, men då är det för sent, intet annat återstår
än att på det mest nedstämmande sätt fortsätta
som man börjat, att släpa sig fram tils man stupar.
Men fins då intet medel att på något sätt
förebygga detta onda, ja så att säga fullkomligt
undanrödja det? Detta kan och borde göras, men
enda medlet för realiserandet af denna plan. vore
bildandet af en för hela landets typografkår
omfattande pensionskassa, bygd på mera vidt
omfattad bas än den hittils existerande. Vi kunna
icke framlägga några^närmare detaljer angående
den fot på hvilken det voro bäst att ställa denna
kassa, men vi önska göra ett förslag huru den
borde bildas samt hur den bäst kunde fylla sitt
ändamål.
l:o) Kassan borde vara indelad i två à tre
klasser med t. ex. fem marks inbetalning i
månaden eller möjligtvis ännu mer;
2:o) inbetalningen borde vara obligatorisk
och värkställas af faktorerna eller principalerna å
hvarje tryckeri, inan kunde äfven få, då man har
lägenhet därtill, betala för flere månader eller år
på förband, hvilket ofta kunde vara bra för den
betalande äfvensom till gagn för kassan;
3:o) inbetalningen borde ske under 25 års tid,
då den skulle upphöra, men först fem år senare
skulle pensionen utbetalas, hvilken kunde höjas
ett par gånger med fem års mellanrum, full
pension borde då kunna stiga till omkr. 1.000 mk om
året. Efter 25 års tid med 500 delägare borde
kassan stiga, med procenten inberäknad, till öfver
en miljon mark. Genom det att mången medlem
af kassan skulle dö innan de hunnit åtnjuta
någon pension eller endast en kortare tid uttagit den.
borde kassan efter denna tidrymd stå på don fot
att större pensioner skulle kunna utbetalas. Äfven
borde redan efter tio års inbetalning, om
inbetalaren genom någon obotlig sjukdom omöjliggörs
till arbete, en mindre pension åt honom
utbetalas. En gräns borde äfven uppställas från hvilken
tid inbetalningen skulle begynna, det vore äfven
skäl att taga ålderdomen i betraktande vid
utbetalning af pensionen;
4:o) om delägaren är gift och efterlämnar
hustru och barn skulle till dem utbetalas mannens
pension, räknad från den tid som inbetalningen
skett;
5:o) äfven borde en skild förhöjd inbetalning
bildas för dem, som redan äro så gamla att de ej
kunna deltaga frän början, men ändå önska
komma till samma resultat som de yngre.
Dessa hufvudpunkter borde vara den
ungefärliga fot på hvilken kassan skulle grundas, de äro
visserligen endast lösa utkast utan all matematisk
beräkning och tarfva därför en utförlig
omarbetning.
Typograferna ha stält ädla sträfvanden på
sitt program de borde därför äfven med all nit
omfatta denna viktiga fråga, hvilken en gång
förvärkligad skulle höja dem mycket i både
intellektuelt och lekamligt hänseende, samt den
betryggade framtid de därigenom se sig i stånd att
skapa, skulle blifva för dem en sporre till
arbetsamhet.
Principaler och faktorer ha visat ett varmt
intresse för alla ädla sträfvanden och det är
därföre att hoppas, att de äfven i denna viktiga
fråga skulle räcka en hjälpsam hand.
Ett större typografmöte borde därföre
sammankallas under hvilket, frågan skulle dryftas
samt en komité utses för uppgörande af förslag
till stadgar.
Typograferne ha i flere sträfvanden gått
framom andra arbetare, det är därföre alt skäl at.t
hoppas att de äfven i detta afseende visa ett
föredöme. Frågan om en pensionskassa bland
arbetare har visserligen länge varit på tal, men
ännu ej blifvit någon värkligliet, denna vore
således den enastående i detta afseende i vårt land.
För att öka pensionsfonden borde tillställas
större lotterier hvilka genom det omfång kassan
skulle äga borde omfattas med stort intresse at alla
landets typografer samt jämväl för sitt goda
ändamål af allmänheten. Det skulle äfven vara att
hoppas, att intressenter i en snar framtid genom
gåfvor och donationer skulle ihågkomma kassan
blott man ständigt hölle intresset vakat.
Notiser. - Uutisia.
— En folkkonsert var l^ariedagen den 25
dennes apordnad af föreningens sångkör uti
Brandkårshuset, hvilken, glädjande nog, var talrikt
besökt.. Programnjet var efter omständigheterna
godt. Af körens prestationer kunna vi dock ej
underlåta att omnämna det i början af
programmet, eller rättare i första numret (Sotamarssi) en
viss vekhet förnams, hvilken verkade ganska
ogynsamt, beroende kanske på „rampfeber". ty vi
hafva viirit i tillfälle att på körens repetitioner
höra samma nummer utföras med verklig eld och
rutin. Af körens öfriga numror måste vi särskildt
berömma Fältvakten, uti hvilken solopartiet på
ett förtjänstfullt sätt utfördes af hr Hollander.
samt Jägarens afsked och Mollbergs paradering
äfven som en finsk folksång Tuonne taakse
metsämaan klingade ren och stämningsfull. Att kören
på senare tid „kommit sig upp", det måste med
glädje erkännas, men att en egentlig diciplin uti
kören saknas, kunna vi ej undlåta att framhålla,
ty hvad man ifrån körens repetitioner sett, cch
hört, så äro ledarens rättvist och på sakgående
gjorda anmärkningar ofta uttalade för döfva öron.
«
Sin årsfest firade sångkören senaste lördag
afton å Kojsaniemi. Programmet för aftonen bjöd
bl. a. på Gluntsången, utförd af hrr Eklund och
Hollander, samt ett humoristiskt föredrag och
berättelse på bygdemål af hr Mustonen. Den
angenäma festen aflöpte hastigt och lustigt så att man
i ett nu var in på småtimmarna, att hvar och
en var nöjd med sin afton, därom torde ej råda
mer än en mening, och gäller det så till vida
sångkörens best.yrelse till höder för de i sin
enkelhet och i familjärt afseende goda arrangemangen.
— I Björneborgs Tidning för den 21 mars
ingår ett genmäle af sign. E. V. till Sat. ,, Jussi"
däri ban bl. a. belyser förhållandet på „Sat "
tryk-keri. Då många af Gut:s läsare följa med E. V:s
värksamhct i Björneborg vilja vi intaga polemikens
senare del in extenso.
„Då nu ,Jussi" upptagit till ,granskning" min
uppsats förra del, så vore det äfven alt skäl för
honom att äfven göra detsamma med den senare
delen: ja, det vore värkligen hälsosamt
(isynnerhet för Satakunta tryckeris arbetare). Jag
framhöll näml. då att „Sat." ständigt låter påskina
att den för arbetarnes talan å orten och bevakar
deras rättigheter, men att detta „Sat." påstående
är tämligen falskt, då tidningen har samvete att
låta sina egna arbetare, som ändock borde stå
tidningen närmast, dag och natt arbeta i en lokal,
som lämnar mycket öfrigt att önska hvad sundhet
och snygghet beträffar.
Detta liar „Jussi" visligen, troligen på grund
af afiarsskäl, låtit förbli gömdt i glömskans sköte.
Det synes härvidlag, som om „Jussi", oaktadt all
.sin utpuffade arbetarevänlighet, skulle föredraga
den pekuniära vinsten (ty en tidsenlig arbetslokal
är ju dyrare att underhålla) framför arbetarnes
hälsa; denna synes för „Jussi" vara en bagatell
] i värkligheten, men i tidningens spalter för
affärens skull af stor betydelse. Detta är ju
arbetar-vänligheten i sin prydno!
Jag hoppas att „Jussi" äfven i denna (lei
lämnar allmänheten nödig förklaring. Detta så
mycket mera, som vi äga yrkesinspektion, hvilken
ingalunda godkänner en dylik arbetslokal till
begagnande i det skick densamma nu befinner sig.
I fall „Jussi" et consortes icke känfia till lagen
„om skydd för arbetarne i de industriella yrkena",
så skall jag på anfordran tillställa „Sat." ett
exemplar af densamma, i förlitan på att dess redaktion
efter moget öfvervägande skall skrida till handling,
I utan att vrkesinspektorn behöfver anlitas till
sakens afhjälpande."
— Laimeaa on vielä ammattikehityksen
harrastus. Siihen käsitykseen tulee siitäkin, kun
oi Suomeen tilattu kappalettakaan „Farbenskalaa",
josta oli ilmoitus viime numerossamme. T. J.
tietää kertoa, että Saksaan niitä on myyty useampia
tuhansia.
— Kuopion kirjanpainajiin yhdistys
toimeenpani kävelyretken Maarianpäivän aamuna
kaupuDgin läheisyydessä olevalle Inkilänmäelle
Perillä juotiin kahvia ja syötiin yhteinen aarni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
