Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
GUTENBERG.
N:o 24 (12)
Från Åbo afdelning: — Turun osastosta: 872.
Stenman, Karl.
Från Vasa afdelning: — Vaasan osastosta: 873.
Henriksson, Johan Evert. — 874. Toivonen, Karl
Oskar. — 875. Enqvist, Gustaf Adolf.
Från Kotka afdelning: — Kotkan osastosta: 876.
Valkonen, Alfred.
Afflyttade medlemmar. Muuttaneita jäseniä.
849. Turunen, J., från Vasa tili Helsingfors,
Vaasasta Helsinkiin. — 608. Keinonen, 0., från
Viborg till Helsingfors, Viipurista Helsinkiin. —
330. Silvendoinen, E., från Kuopio tili Helsingfors,
Kuopiosta Helsinkiin. — 234. Holmberg, J., från
Vasa tili Helsingfors, Vaasasta Helsinkiin. — 504.
Bergroth, A. P.. från Kuopio tili Helsingfors,
Kuopiosta Helsinkiin. — 863. Koistinen. V., från
Tammerfors tili Helsingfors, Tampereelta Helsinkiin.
— 827. Backlund, J. V, från Gamlakarleby till
Nykarleby, Kokkolasta. TJuteenkaarlepyyhyn. — 549.
Joensuu, D., 828. Klingberg, K. E.. från
Gamlakarleby, vistelsen obekant, Kokkolasta, ei tiedetä
minne.
Reservfonden. — Vararahasto.
Influtna medel. — Kertyneitä varoja.
Nedanstående perso- Alla lueteltujen
paino-naler å H:fors tryckerier jen väestöt ovat
päättä-ha beslutit månadtligen neet kuukausittain
va-på frivillig väg föröka paaehtoisilla lahjoilla
förbundets reservfond, kartuttaa Liiton
vara-Att hoppas är, att lands- rahastoa, Suotava olisi
ortens typografer följa että maaseudun
kirjal-exemplet. Redovisning tajat tekisivät samoin,
för de influtna medlen Tilitys tulee tästedes
komma härefter att infö- Gutenbergin joka
nume-ras i hvarje nummer af roon.
Gutenberg.
Hufvudstadsbl. sätt. — Hufvudstadsbl lat. 11:
07-(Und. Nov. o. Dec. m. — Marras-ja Jouluk.) 8:
50-Simelii arfv. tr. — Simeliuksen p. kirjap. 5:
76-Prenkell & S. tr. — Frenkell ja P. kirjap. 5: 26-
Central tr. — Centraaüpainosta ......... 3: 50-
Päivälehtis tr. — Päivälehden kirjap.–– 2: 16-
Nya Pressens tr. — Nya Pressenin krijap. 1: 62-
Senatens tr. — Senaatin kirjap.......... 1: 21-
Pettersson & C:s tr. — Pettersson ja Kp. 1:
10-U. Suometars sätt. — U. Suomettaren lat. 1:
08-Hufvudstadsbl. civ.s. — Hufvudstadsbl. siv.l. —
96-Weilin & Göös, sätt. — Weilin ja Göös lat. —
27-„ stentr. — „ kivip.
—11-F. Litt, Sällsk. tr. — S. Kirj. Seur. kirjap.–
Summa 26: 50.
«/i, 98. __A. K.
Tiedonanto.
Gutenbergin suomalaiseen osastoon aiotut
kirjoitukset ovat tästä lähtien lähetettävät
osoitteella: O. A. Nyman Ruoholahdenkatu 10.
Lukijalle.
Oltuani tämän lehden suomalaisen osaston
toimittajana kolmatta vuotta, tulen siitä nyt
luopumaan. Että tämä aika on ollut erittäin
rauhallinen ja sopuisa on hyvä kaikille. Mutta
etten ole voinut tai osannut tarjota lukijoille
kaikkea sitä, mikä olisi ollut oikeutettua saada ja
vaatia, käy näkyviin puutteellisuus. Vaan tämä
ei kohdistu yksistään minuun, mutta myöskin
siihen, että arv. ammattimiehemme ovat kovin
leväperäisiä muistamaan omaa äänenkannattajaansa
kirjoituksilla. On luonnollista, että yksin tehden
on jälki huonompaa kuin jos useampi sitä tekee
tai ainoastaan vaikka vaan auttaa sitä. Ja
avustaminen juuri on ollut hyvin huonoa ja siksipä
toimituskin sitä. Tuntien oman puutteellisuuden
pyydän anteeksi jälestä kuuluvat mainingit ja
toivotan seuraajalleni onnellista jatkoa vaikeaan
tehtäväänsä.
Kaikille avustajilleni lausun kiitoksen ja
luulen edelleenkin, että seuraajani, suomalaisen
osaston toimittaja, hra O. A. Nyman tulee saamaan
kaikilta entisiltä lähettäjiltä arvokasta apua
Gu-tenbergiin.
Helsinki marraskuulla 1898.
J. Höglund.
Den nya tariffen.
I medio af november månad öfverlämnade
ta-riffkomitén det nva tarifförslaget åt
Typografernas förening i Helsingfors jämte nedanstående
berättelse öfver komiténs värksamhet:
Den 22 februari 1898 sammanträdde den af
föreningen valda tariffkomitén till konstituerande
sammanträde. Sedan dess har komitén i sin
helhet sammanträdt inalles 27 gånger, samt ha de
skilda sektionerna inom komitén dessutom haft
förberedande möten; komitén har nämligen varit
delad i tre sektioner: civilsättare, tidningssättare
och maskintryckare. Till hvarje sektion, utom
civilsättarnas, hvartill en fjärde medlem af
komitén blef invald, har tillhört tre medlemmar.
Medlemmar i komitén ha varit följande: A.
Henriksson, J. H. Niemi, F. Turunen, V. Blomqvist,
J. P. Höglund, K. Kajander, E. K. Mustonen, G.
E. Enberg och K. Skogster.
Kompleteringsvis invalde komitén hr E. Enberg,
hvilken dock snart afgick ur denna sin befattning.
Till sin ordförande utsåg komitén hr A.
Henriksson; men redan vid följande sammanträde
anhöll han varda entledigad från komiténs
vidare arbeten, dels för bristande tid, dels anseende
sig, såsom föreningens ordförande varajäfvig att
vidare tillhöra komitén. — I hans ställe valde
komitén till ordförande hr V. Blomqvist.
Komiténs sekreterare ha varit hr E. Mustonen
(afgick ur komitén förr än densamma hade
fullgjort sina arbeten) för de svenska och hr J.
Höglund för de finska protokollen.
Till medlem i komitén i stället för hr A.
Henriksson valde föreningen hr V. Mallenius.
Komitén har efter bästa förmåga sökt utarbeta
förslag till
Lone- och elevtariff
så fullständigt som möjligt, och har komitén vid
detta sitt. arbete stödt’ sig på den statistik, som
förbundsstyrelsen samlat från landets alla städer
där tryckerier finnas. Ytterligare har komitén haft
flere utländska tariffer att tillgå, såsom Sveriges,
Norges, Danmarks och Tysklands tariffer, enligt
hvilka mönster komitén utarbetat detta sitt
förslag till tariff för Finland.
Hvad åter städernas klassificering angår, har
det varit för komitén omöjligt, att med säkerhet
bestämma till hvilken klass de skilda städerna
böra hänföras, utan står dpt fritt. för resp.
afdelningar, att göra ändringar i detta af komitén
uppgjorda klassificeringsförslag som ock i alt
annat.
Då vi nu till Typografernas förening i
Helsingfors öfverlämna detta tarifförslag, be vi att det,
sedan detsamma af föreningen granskats och
godkänts, måtte öfverlämnas åt Förbundsstyrelsen
med önskningsmål, att. förbundets samtliga
afdelningar blefve satta i tillfälle att till
förbundsstyrelsen aflåta sina utlåtanden öfver tarifförslaget.
Främst har komitén ansett, att lönernas rätta
fördelning i förhållande till lefnadsomkostnaderna
å resp. orter i landet vara det nödvändigaste,
och att: a) minska arbetarnas lust för ombyte
af kondion från en till annan ort; b) motarbeta
bortförande af arbeten till annan ort, samt c)
afskaffa den s. k. smutskonkurrensen och den i
anledning däraf uppstående orätta behandlingen
af arbetskraften.
Arbetslönerna ha komitén föreslagit till något
högre än de nuvarande, dock ej på långt när i
den grad som de ovanligt stora
lefnadsomkostnaderna skulle tarfva. Utbetalande af lönerna, som
hittils skett tvänne gånger i månaden, har
föreslagits att utbelas hvarje vecka, hvilket ansetts
lämpligare.
Ordnande af elevförhållanden ha varit ett af
de viktigaste arbeten komitén haft sig förelagd,
då den nuvarande friheten, att antaga huru många
elever som hälst slutligen skulle föra
yrkesskickligheten i fullständid lägervall, emedan a)
arbetskraften förökas i högre grad än hvad som
fordras för yrket; b) upplärandet af skickliga
arbetare försummas helt och hållet då eleverna
begagnas som mellanhand i smutskonkurrensen (d.
v. s. i täflan om arbetenas prisbillighet), hvaraf
följden blir att elevens yrkeskunskap blir en
sido-fråga, särskildt i landsortsstäderna. Komiténs
tanke med detta förslag är, att därigenom
åstadkomma skickliga yrkesarbetare, hvilka från
början kunna erhålla en grundlig lärdom i yrket
utan större omkostnader än hillils, och att, i
stället för elever hjälparbetare kunna af principalen
användas till arbeten, som ej direkt tillhöra
yrket, samt. slutligen, att sålunda ej uppstår en
massa arbetare, hvilka i anledning af
öfverbefolkningen inom yrket ser sig tvungna gå utan arbete
Den 27 november var Helsingfors
torbundsaf-delning sammankallad till extra möte för
granskning af det nya tarifförslaget. Endast hälften
medhans på första mötet, i anledning hvaraf
granskningen skulle fortsättas följande söndag.
Yhäkö välinpitämättömyyttä?
Ikävän ja pahan vaikutuksen tekee
maaseutujen liitto-osastojen välinpitämätön osanotto
yhteisiin asioihin. Aniharva on se liitto-osasto, joka
jotain toimii tai näkee hyväksi puuhata — tavan
vuoksi vaiko muuten. Parannuksien
tarpeellisuuksista kuulee kyllä haikeita huutoja ja
valituksia, mutta saada ne tarpeelliseen käytäntöön,
on kerrassa asia, jonka eteen tuskin tehdään
mitään. Toivotaan, että kyllä ne itsestään paranee,
kun tässä odottelee.
Onhan hyvä jo sekin, että liitolla on siksikin
useita haara-osastoja, jotka ovat perustetut siinä
tarkoituksessa kuiri muutkin työväenaatetta
ajavat yhdistykset maassamme. Ja tällaisten
yhdistysten ohjelmaan kuuluu tietysti etupäässä
oman taloudellisen aseman parantaminen. Jos
emme erehdy sanoessamme tämän kohdan
unouk-siin jääneen maaseudun useammalta osastolta,
päättäen siitä, ettei nykyään minkäänlaisia siihen
suuntaan käypiä tietoja ole meille saapunut —
vielä vähemmän muista puhumattakaan. Tuore
esimerkki on meillä viime Vapunpäiväksi
esittä-mästämme iltamasta, josta tulot, lankesivat
„Lii-ton vararahastoon", jonka huomioon otti
ainoastaan muuan osasto.’ Olisi tästä sopinut odottaa
suurempaa ja innokkaampaa osanottoa, ainakin
nimellisesti suvaitsevaisuuden kantaa silmällä
pitäen. Rahasto, sellainen kuin vararahasto on,
ansaitseisi jokaisen liiton jäsenen sivullista
kannatusta, Olemme varmat siitä, että jos jokainen
liitto-osasto olisi pannut toimeen mainittuna
päivänä iltaman vararahaston hyväksi, tulo ei olisi
ollut aivan pieni, ja siitä olisimme kaikki
tyytyväisiä, sen sijaan." että nyt on päinvastoin.
Ja siinä toivossa, että yksimielisyys on voima,
esittäisimme vielä jokaisen liitto-osaston
koet-teeksi panna jonakin sunnuntaina toimeen
iltaman paikkakunnallaan liiton vararahaston
hyväksi. Ja takaamme, että tällainen tavallinen
iltama meikäläisiltä on onnistuva ja saavuttava
suosiota suurenkin yleisön puolelta", kun vaan
jokainen itse kohdastaan sitä tahtoo ja tekee sen
eteen pienen »ylityö* uhrauksen.
Lopuksi sanomme, että meidän, Suomen
kir-jaltajaliiton jäsenten, tulee olla yksimielisiä, sillä
ilman sitä ei liitto merkitse mitään. Se on
silloin vaan paljas nimi, jonka jo ensimäinen
vastoinkäyminen tai sattuva vihuri sysää kumoon
ja hajottaa olemattomiin. Meidän on tultava
käsittämään liiton tarkoitus, sen oikeutettu muoto
— tuo kaikilla niin tuttu omintakeinen oikeuden
saavuttaminen ja kunnollisen, täysin vastaavan
työpalkan saaminen. Tämän eteenpä meidän
tulisi kohottaa kätemme, muistamalla itseämme ja
tovereitamme. Yksin tämä on jo omiaan
antamaan täyden aiheen auttamaan toisiamme sitä
suuremmalla syyllä, jos itse olemme osallisia
samankaltaisista kärsimyksistä ja samasta huonosta
tulevaisuudesta. Velvollisuus — paha kyllä, että
sitä niin harva tuntee — jo pakoittaa tekemään
kaikki voitavansa kärsivien hyväksi ja
ammattikunnassa vallitsevien epäkohtain korjaamiseksi.
— Toimeen siis!
Till kollegerna!
En regel borde vara för alla människor, att
ingångna förbindelser hållas. Men beklagligtvis
handskas mån med sådana, som om de vore utan
all betydelse. Icke få bland typograferna vidlåda
detta fel. Vi ha ett exempel härpå i de många,
som icke fullgöra sina förbindelser till vårt
förbund och andra som mycket oregelbundet
fullgöra dem. Icke må man skylla pä bristande
förmåga, ty den kan en hvar ega som står i
kondition. Endast en oförlåtlig nonchalans är härtill,
skulden. Och förunderligt nog yttrar sig största
missnöjet öfver att intet göres af förbundet —
till deras fromma naturligtvis — just från desse
„suddare". Men klokt gjorde desse, om de ginge
1 något litet till sig sjelfve och i första rummet
frågade sig hvad de uträtta. Kanske skulle de
då nödgas inför sig sjelfve blygas öfver sitt
beteende, så i det ena som det andra afseendet.
När man vill att något skall uträttas, får man
icke själf lägga armarne i kors och förmena att
andra’ böra uträtta hvad som behöfver uträttas,
ic.ke ställa sig liknöjd eller fiendtlig emot de
institutioner, som gjort till sin uppgift att gagna,
men till följd af bristande tillgångar eller krafter
nödgas se tiden an något. 1 stället borde man
göra alt för att upparbeta dessa institutioner så,
att de snarast finge de nödiga medlen för att
värka med full kraft. Men icke är sättet härför
att gång på gång söka undandraga sådana
institutioner den tribut individen vid inträdet däri
åtagit sig att lämna förmenande sig, sedan de
vuxit så pass, att de endast med svårighet
kunna fullgöras, utan skam böra låta det gå och
blifva struken; man kan ju sedan gå in igen.
Den som så handlar är en dålig kamrat och icke
ens värd att kallas människa. Saknar han icke
förnuftets gåfva, borde han kunna inse, att i ett
sådant förfarande ligger en art bedrägeri gent
gÄlT cJiartuttaßaa Juiiion ^JararaRastoa! *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
