Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 35 (11)
GUTENBERG
05
ole paljoa kerrottavaa, vaan saattaahan puhua
myöskin sen laimeudesta.
En tosin tahdo väittää, että täkäläiset
kirjaltajat olisivat ainoat, joilta puuttuu harrastusta
yhteisiin asioihin, vaan ett’eivät he ainakaan
siinä suhteessa jätä etusijaa kellekään muille, se
on varma. On kummallista, että kirjaltajat
enemmän kuin mikään muu ammattikunta, osoittavat
niin tuiki vähän huomiota asioille, jotka, joko
välittömästi tai välillisesti koskevat heitä itseään
ja ammattikuntaa, puhumattakaan yleisemmistä
asioista. Kuvaava tosiasia on, että täkäläisen
yhdistyksen kokouksiin on aivan mahdotonta saada
puoleen sataan nousevasta jäsenluvusta 10
osanottajaa enempää; usein jäävät ilmoitetut
kokoukset osanoton puutteesta pitämättä. Ei olisi ihme,
jos ne muutamat jäsenet, jotka koettavat
pysyttää henkeä tällaisessa riutuvassa ruumiissa,
lopulta kyllästyisivät, nähdessään ympärillään
ainoastaan välinpitämättömyyttä. Mihin tuloksiin
päästään, kun tulee kysymys jostakin tärkeästä,
koko maamme kirjalta]istoa koskevasta
elinkysymyksestä, näyttää ainakin enteistä
päättäen’hyvin epätietoiselta.
Ei missään liene elantokustannukset siinä
määrässä kohonneet kuin viime vuosien kuluessa
täällä. Liioittelematta voipi niiden sanoa
nousseen 70:llä prosentilla. Sietää näin ollen kiristää
nälkävyötä entistä lujemmalle, jos mieli tulla
toimeen palkkaperusteilla, jotka ovat olleet
njr-kyisellä kannalla kymmenkunta vuotta. Tuskinpa
mikään muu ammattikunta on pysynyt niin
en-nalla palkkausasiassa kuin kirjaltajat. Viime
syksynä herätetty kysymys palkkojen
väliaikaisesta korotuksesta jätettiin sikseen
Liittohallituksen kehoituksesta. Isännistölle ei työväen asema
ole vieras, koska isännät olivat läsnä äsken
mainittua kysymystä käsiteltässä, vaan eihän voine
toivoa heiltä tilan parantamista sitä vaatimatta.
Liiton sairas- ja hautaus-apurahaston
toivotaan alkavan vaikutuksensa jo ensi kesänä.
Luulen siihen yhtyvän jäseniä hyvinkin runsaasti.
Ainakin täällä ollaan tyytymättömiä siihen, että
vanhan rahaston Helsingissä olevat jäsenet ovat
korottaneet kuukausimaksut kahdenkertaisiksi.
Rahaston vanhoille jäsenille on kyllä edullista
kuulua siihen vieläkin, sillä suuri osa heistä jo
on puolitiessä eläke-ikää, joten heille ei korotus
ole mikään rasitus. Vasta’ yhtyvät pitävät
ainakin maksuja liian korkeina.
Tampereen kirjalt,alayhdistys on nyt ensi
kertaa käyttänyt stipendirahastoansa, julistettuaan
haettavaksi yhden 900 markan stipendin.
Hakuaikana ilmaantui ainoastaan kaksi hakijaa;
näistäkin vielä toinen peruutti hakemuksensa. Kun ei
ainoan jälellä olevan hakijan, hra J. Heikkilän,
kelpoisuutta vastaan ollut muistuttamista, annettiin
stipendi yksimielisesti hänelle. Stipendin
saaminen velvoittaa olemaan ulkomailla yhden vuoden,
josta ajasta korkeintaan puoli vuotta
Skandinaa-viassa. Stipendiaatin tulee ottaa selko siitä,
pääseekö hän oppilaaksi ammattikouluun Pariisissa,
jossa hänen siinä tapauksessa tulee käydä.
Esi-tettyään sieltä saamansa vastauksen yhdistyksen
johtokunnalle, en stipendiaatti oikeutettu
lähte-, mään matkalle, joka hänen on alotettava
viimeistään puolen vubaen kuluttua stipendin saatuansa.
T.
Vapaita sanoja. Fria ord.
„Spaltfyllnad."
Till Red. af .Gutenberg."
Anhålles om införande af nedanstående:
Den mindre omsorgsfulla korrekturläsning
redaktionen egnat min senaste uppsats, har
åtminstone t. v. betagit mig lusten att leverera
spalt-fyllnad till .Gutenberg". Då redaktionen
emellertid försäkrar att bladet hädanefter kommer
att egna min obetydliga person större omsorg
än hittils, är det likväl möjligt att jag framdeles,
då det påtänkta spionerisystemet hunnit
iscensättas ocli börjat funktionera, får anledning
återkomma. Till dess: au revoir.
Aug. Holmberg.
Red. svar. „Den mindre omsorgsfulla
korrigeringen", som ni ordar om är endast svepskel för
att slippa från hela historien. Det enda
korrigeringsfelet vi upptäkt i eder skrifvelse var i ett af
eder användt främmande ord, kring hvilket ni nu
söker koncentrera hela er reträtt.
Nästa gång då ni önskar anlita Gutenbergs
spalter, ber vi eder tillika ge tillkänna om det är
„spaltfyllnad" eller ej. Tidningens utrymme
medger nämligen ej införande af onödig „spaltfyllnad".
Vårt „spionerisystem" har numera begynt
.funktionera", och kunna vi i anledning däraf
framdeles, i fall af behof, återknyta bekantskapen. Till
dess: „då svidanja".
Anhålles förbindligast om införande af följande
i Gutenberg.
Då jag föredrog att, .Typografernes sjuk- och
begrafningshjälpskassa" skulle slutas till
Förbundet, var det för ingen del meningen, att kränka
eller kritisera de nu redigerade och utarbetade
stadgarna till Förbundets sjukkassa. Nej! Jag
tänkte på alla dem, som nii tillhöra
Typografernes sjukkassa, men som möjligen hällre ville höra
just till denna nya kassa. Man måste betänka,
att våra knapt tilltagna löner ej hinner till
öfverallt. Ty den, som litet intresserar sig utom
typografernes egen nivå och därtill skattar till vår
egen organisation, får sannerligen vidkännas af
utgifter. Att höra till bägge kassorna blefve
dyrt och synes vara onödigt, synnerligast då Red.
upplyser mig, att Förbundet nog kommer, att
.lägga embargo" på kassan. Hvarför då inte
lika så gådt göra detta genast? Då skulle
Förbundet ha kassa och tillika kunna fylla tre af
sina uppgifter. Förbundets uppgifter torde hvarje
typograf, som inträder i detsamma, känna till.
Blir det icke splittring, om ett par hundra
medlemmar tillhöra .Typografernes sjukkassa".
Men, som ifall kassan genast .antvardades", skulle
vara själfskrifna medlemmar i .Förbundets
sjukkassa". Ty det är en naturlig sakernas gång,
att personer, som icke tillhöra Förbundet, men
väl till sjukkassan, måste få tillhöra densamma
änskönt hon kommer under Förbundet. Nya
medlemmar äga emellertid sedermera icke inträde
uteslutande till sjukkassan, utan att tillika vara
medlemmar af vart Finska Brödraförbund. Vi
hafva sjukkassans årsmöte i mars *), det är tids
nog, att samla fullmakter af landsortsborna. 1
hufvudstaden borde i denna fråga råda endast
en mening. — En styrelse, — ett förbund. Altså,
grip värket an.
*
Hvad åter tariffen beräffar, så har jag äfven
här blifvit missförstådd. Jag erkände nämligen
arbetaren vara sin lön värd. För tabeller m. fl.
civila arbeten ansåg jag, att en för landet
gemensam • tariff borde tillämpas, men för mindre
och lättare accidenser — en viss term! Förslagsvis
timaflöning. Detta stöder jag mig på, att t. ex.
för ett medlemskort af simpel, kulört kartong
beräknades i hufvudstaden å en officin 15 mk
per 200 st., 10 mk å en annan. För ett likadant
kort beräknades i landsorten å ett tryckeri 7: 50
och å ett annat 5 mk. Beräkna vi arbetet på
beräkning eller per timme, blir skilnaden ganska
stor. Huru som hälst beräknadt afkastar kortet
likväl vinst. Häraf konkurrensen! I landsorten
beräknas å många officiner accidensarbetena per
timme. Många exempel kunde dragas, som
bevis, att man ibland är ovanligt billigare i
hufvudstaden med accidensarbetena och tvärtom.
Därför bör det finnas något rättvist och billigt
stadgande som arbetsgifvaren kan hålla sig till.
Tariffen bör vara utarbetad i en sund riktning. I
en såväl för arbetaren som arbetsgifvaren billig
och rättvis fordran. Är hon endast fordrande går
hon ej igenom utan hårda strider, däremot om
hon är billig och rättvis kan arbetaren med
stolthet och mod kämpa för sin sak och räkna den
allmänna opinionen på sin sida. Då är det
endast enigheten hos korporationen, som hedrar
dess sak. Då är det bäst att se på målet.
Sic.
Red. svar. Ännu en gång: de båda sjuk- och
begrafningshjälpskassorna komma, enligt vårt
förmenande framdeles att förenas och
underordnas Förbundet.
Hvad åter den nya tariffen vidkommer’, så vore
det bäst, att resp. afdelningar ville godkänna
densamma hälst med de af Förbundsstyrelsen
gjorda förändringarna.
Sanningsenligheten i nedanstående historik,
som kommer att ingå i en serie artiklar, står för
ins. räkning.
Historik öfver Nya Pressens tryckeri.
Den 1 januari 1883 började härstädes
utkomma en stor daglig tidning med namnet Nya
Pressen och utgifvas från ett nybildadt tryckeri,
som under firma .Tidnings et
tryckeriaktiebolaget" härstädes. Tidningen hade i början
åtskilliga motigheter att utstå, beroende dels på att
en främling, svensk till börden, af bolaget
antagits till faktor för densamma, dels och kanske
som allra största skäl brist på ordentliga sättare.
Den 15 mars samma år inträdde emellertid nytt
skede i tryckeriet. Bolaget hade erhållit en ny
faktor, nyss entledigad från en likadan
befattning vid Helsingfors Dagblad. Denne hade
under den tid han var sättare, och jämväl under
sin korta vistelse som Dagbladets faktor gjort
sig känd, som en energisk man, och därtill som
en god arbetarevän. Och var det också därför,
som han, då han erhöll faktorsplatsen på Nya
Pressen, största delen af Dagbladets sättare följde
*) Införande fördröjdt.
med honom till det tryckeri, hvars faktor han nu
blifvit. I början gick alt godt och väl. Alla de
förhoppningar man stälde på honom besannades,
men alt som tryckeriet blef större, steg också
hans egensinne och missnöjet med honom har
från arbetarnes sida växt dag från dag, tils den
brutit ut i full kraft och var nära att laga
tidningen Nya Pressen utan ordentliga sättare.
Vi skola här söka. så godt sig göra låter,
till våra läsare klargöra förhållandet, särskildt
som vi hafva fullt exakta uppgifter att tillgå.
Då man viste att tryckeribolaget var rikt och
inte skydde några uppoffringar, för att få åt
personalen så bra, som ett tidsenligt och
mönster-godt tryckeri kan bjuda på, så antog man, att
intet skulle fattas, hvarken god tidsenlig lokal
eller stil och öfrig material i tillräcklig mängd.
Men alt som tidningen utvidgats ha materialen
minskats. Man vet icke efter hvilken gjutsedel
stilen blifvit stäld. Men om detta skett af pur
okunnighet hos faktorn, hvilket förresten icke
skulle varit något under. Alt nog, då ny stil
anländt, fattas alltid något af bokstäfverna, ja
bristen har varit så stor, att till och med sättarna
varit tvungna att använda i petitstilen, där det
fattades r — fraktur sådana, detta är ju
löjeväckande, men ändock sant, och då faktorn
upp-täkte detta erhöll sättaren naturligtvis ovett
och att beklaga sig hjälpte icke ty faktorn är,
som smått folk i allmänhet, argsinta och häftiga.
Likaså var fallet med utslutningen, då ny stil
erhölls kora det ingen utslutning, och att göra
en höflig hemställan härutinnan hjälpte intet,
utan vankades det epiteter i ett eller annat slag,
ty sättarena voro naturligtvis missnöjda. Det
hände mången gång, att i värsta brådskan
sättarna voro tvungna att sätta sig ned och af
gammal, i tyg kastad stil laga åt sig — utslutning," och
att faktorn, då han säg detta endast skrattade
häråt, menande att det var bra gjort. Han
brydde sig föga om att detta var sättarens
förlust: nej, detta angick honom ej det ringaste.
Likaså var förhållandet med stilen. Då
personalen ökades med en ny sättare fingo öfriga
sättare skramla ihop åt honom både stil och
utslutning, och de som detta vägrade erhöllo sig en
extra uppsträckning. Och för att i någon mån
mura fast munnen på dem, som vågade opponera
sig mot faktorns förfaringssätt och för att erhålla
blindt tillgifna arbetare/mot hvilka ban kunde
göra huru han behagade, hade han infört ett s.
k. spånsystem, utaf hvilka han också lyckats
skaffa viljelösa individer, hvilka trodde att alt
hvad faktorn gjorde var rätt, ty de visste intet
annat .uppfostrande" som de blifvit i de
förhållanden, som voro rådande inom tryckeriet. Den
enda, hvilken icke böjde sig i faktorns vilja är
en äldre sättare, hvilken också alltid när det
gält opponerat sig mot alt hvad orätt varit, men
har han också härför alltid behedrats med titeln
upprorsmakare m. m., och till sist har honom
fråntagits .spånet" och gifvits åt en .bockare". (?)
Sistnämnda sättare, hvilken inom parentes sagdt,
bor i faktorns gård är i godt .smör". Honom
har gifvits förmåner, mer än åt någon annan.
Att börja med, bryter han om Nya Pressens
veckonummer på sina fridagar, samt erhåller
härför 10 mk pr nummer, utom att han prickar
och erhåller full betalning för alla klichér, som
ingå i densamma; schackspelet, som ingår i
hvarje måndagsnummer är hans sak att ändra,
då telegram i extra bilagor medföljt Nya
Pressen får han sköta om, likaså deiourneringen om
söndagarna för samma ändamål för 1 mk om
timmen, dessutom är hans fru anstäld som
sättare å tidningen om dagen, samt erhåller full
valuta eller lika mycket betalt som nattsättare.
Att alt detta förargar den öfriga personalen är
en klar sak, då härtill kommer, att alt hvad frun hör,
därom rapporterar åt faktorn, hvilken såsom
varande mottaglig för alt skvaller, mottager med
begärlighet alla .nyheter". Faktorn å tryckeriet är
nämligen en person, som tycker om skvaller.
Vi ha oss nämligen bekant att han, faktorn, då
han en kort tid arbetade på Finska
Literatursäll-skapets tryckeri, då en af sättarena var på vift,
och hans .spåne" utan arbete begaf sig till
dåvarande faktorn å sagda tryckeri och förehöll
honom det orätta uti, att en person, som viftar
har arbete, och den hvilken arbetar ordentligt,
får vara utan, följden blef också den, att arbetet
togs utaf den försumlige och gafs åt den
ordentlige. Men betalningen härför uteblef häller icke
utan erhöll han för detta mandat utaf kamraten
ett välbehöfligt kok stryk och fick, som tecken
härpå, gå några dagar med blått öga, och hade
man trott att denna sport också framdeles skulle
upphöra, men icke dess mindre tolererar han nu
i egenskap af faktor, detta ofog, som är att
betraktas lik en nedrighet gentemot kamraterna,
och når alt går omkring, så lider faktorn själf
mest härutaf, ty följden häraf blir som helt
na-naturligt är, missnöje inom tryckeriet, och
därigenom uppstår själrrallet mycken oreda. Också
torde Nya Pressens tryckeri vara det enda
tryk-keri, hvarå spånsystemet existerar, hvarför också
andan inom densamma är rutten och kamratskap
dålig och den ömsesidiga förtrolighet, som bör
råda å ett tryckeri, bannlyst därifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:39:04 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gutenberg/1899/0019.html
