Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 32 (8)
G U T E N B E R G.
43
20:s kysymys: Liiton Sairasapurahaston
sääntö-ehdotuksen lopullinen tarkastus.
21:n kysymys: Koko maata käsittävän
tariffi-ehdotuksen lopullinen tarkastus.
22:n kysymys: Millä tavalla saataisiin
Vararahasto parhaiten kartutetuksi ?
till första förbundsmötet insända frågor
samt referat till Desamma.
l:sta frågan: Vore det önskligt att Förbundet
skulle inträda i det Internationella Sekretariatet?
(Förbundsstyrelsen pä grund af uppmaning från
Internationella Sekretariatet.)
Emedan sammanslutning olika organisationer
emellan ansetts fördelaktigt och då utgifterna
för detsamma ej äro altför stora, föreslås:
att Förbundet inträder i det
Internationella Sekretariatet.
2:a frågan: Vore det önskligt att
förbundsmedlemmarna skulle sältas i tillfälle att lösa sig ett
märke såsom tecken för medlemskap i Förbundet?
(Förbundsstyrelsen på grund af uppmaning af
Helsingfors afdelning.)
Emedan ett medlemsmärke svårligen kunde
kontrolleras så att endast verkliga
förbundsmedlemmar bära detsamma, föreslås:
att frågan ej skulle gifva anledning till
någon åtgärd.
3:dje frågan: Bör ej medlem af utländsk
organisation befrias från erläggandet af
inskrifningsaf-giften då han inträder i Förbundet?
(Förbundsstyrelsen på grund af uppmaning af Helsingfors
afdelning.)
På grund af att medlemmar i Förbundet i
utlandet blifvit befriade från erläggandet af
in-skrifningsafgiften sedan de styrkt sitt
medlemskap i Finska Typografförbundet, föreslås:
att medlem af utländsk organisation
vid inträde i Förbundet befrias från
erläggandet af inskrifningsafgiften, men bör
medlemsafgiften erläggas från näst
följande månads början efter deri då han
senast erlagt medlemsafgift till utländsk
organisation.
4:e frågan: Bör icke medlem hvilken rest till
utlandet och där bevisligen ingått i organisationen
fortsättningsvis kvarstå såsom medlem i Förbundet
utan att behöfva erlägga afgifter till detsamma?
(Förbundsstyrelsen.)
Förbundsstyrelsen har väkt frågan på grund
af att medlem hvilken rest till utlandet ej skulle
blifva utesluten från den blifvande
sjukhjelps-kassan om han önskar fortsättningsvis erlägga
afgifter till densamma. På grund häraf föreslås:
att medlem hvilken rest till utlandet
och der bevisligen anslutit sig till
organisationen å platsen fortsättningsvis
kvarstår i Förbundet utan att behöfva erlägga
medlemsafgiften-.
5:e frågan: Borde icke förbundsmedlem vid
förekommande längre sjukdomsfall fritagas från
erläggandet af förbundsafgifterna? (Förbundsstyrelsen
på grund af uppmaning af Helsingfors afdelning).
Emedan fall redan förekommit att
medlemmar blifvit uteslutna från Förbundet emedan de
på grund af längre sjukdomsfall ej kunnat
erlägga sina medlemsafgiften föreslås:
att medlem hvilken till följd af längre
sjukdomsfall är oförmögen till arbete
befrias från erläggandet af medlemsafgiften
under den tid sjukdomen varar.
fi:e frågan: Ilar Platsförmedlingsbyrån visat,
sig vara af behofvet påkallad och bör densamma
fortsättningsvis upprätthållas? (Förbundsstyrelsen).
■ Emedan praktiken har visat att
Platsförmedlingsbyrån under den tid den existerat, varit till
väsentlig nytta för medlemmarne, och äfven
flitigt anlitats af såväl principaler som arbetare,
föreslås:
att Plats förrn edlingsbyråu
fortsättningsvis upprätthålles samt att förbundsstyrelsen
tilldelas rätt att upprätta instruktioner för
byråns verksamhet samt bestämma arvode
för föreståndaren.
7:e frågan: Borde ej Gutenberg utgifvas två
gånger i månaden? (Förbundsstyrelsen.)
Då det visat sig att Gutenberg, nu då den
utkommer endast en gång i månaden ej
motsvarar sitt ändamål såsom Förbundets organ
emedan flere förslag och vigtigare meddelanden
måste spridas medels cirkulär och att den äfven
fördröjer medlemmars inträde i Förbundet, föreslås:
att Gutenberg från början af år 1900
utgifves tvänne gånger i månaden.
8:e frågan: Om utsändandet af en resande
ombudsman eller agitator till landsorten. (Helsingfors
afdelning).
Såsom vi alla veta, ärnar man i närmaste
framtid få till stånd en tidsenlig aflöningstariff i
alla Finlands tryckerier. Detta är en stor, både
krafter och enighet kräfvande sträfvan, som
dessutom sätter vårt unga Förbunds små tillgångar
på ett hårdt prof. För den skull vore en
möjligast snart skeende talrikare anslutning till
Förbundet påkallad.
1 1 paragrafen af Förbundets stadgar säges
bl. a.: »Finska Typografförbundets ändamål är:
att till samarbete förena alla på tryckeri-,
stentryckeri- och stilgjuteri området i Finland
arbetande manliga och kvinnliga personer, som
åtminstone ett år arbetat i ofvan nämda yrken
samt fylt 18 år, för att sedan genom enig
sam-värkan och gemensamma praktiska åtgärder
förbättra dessas ställning i ekonomiskt och
intellektuelt hänseende." — —––––-
Den goda och hvarje typografs bästa
åsyftande innebörden i dessa ord hafva icke alla af
vårt lands typografer till fullo insett, eller har
likgiltighet varit orsaken därtill att endast i 20 af
32 städer förbundsafdelningar bildats. Då saken
förhåller sig sålunda, är det föga troligt eller
knappast möjligt att öfveralt i vårt land den
ifrågavarande tariffen skall fås till stånd, förrän
alla typografer fåtts att ingå i Förbundet.
Med afseende härå har inom Helsingfors
Typografförenings bestyrelse uppstått deri tanken,
att utsända en s. k. resande ombudsman eller
agitator till de af vårt lands städer, i hvilka ännu
icke grundats förbundsafdelning. Den nämde
ombudsmannens åliggande vore i främsta rummet
väckandet af intresse och samhörighetsanda bland
de typografer i landsortsstäderna, hvilka i detta
hänseende på sätt eller annat blifvit efter sina i
samma vrke arbetande kamrater. Han borde
äfven efter bästa förmåga hålla möten och i grund
och botten förklara Förbundets ändamål och sedan
försöka få grundlagda förbundsafdelningar i hvarje
stad. Öfver alla dessa sina åtgöranden ålåge det
honom att efter återkomsten från sin resa till
Förbundets styrelse ingifva en noggrann skriftlig
redogörelse.
För aflönande af en dylik ombudsman skulle
Förbundet förslagsvis (kanske) utbetala 400 mark,
beroende på den ti’l sysslan valdes fordringar.
Denna summa är dock icke att anse som altför
stor, då man tager i betraktande den
möjligheten. att om ombudsmannen lyckas få alla vårt
lands typografer att ingå i Förbundet, det
ofvannämda beloppet inom högst ett års förlopp genom
medlemsafgifter m. m. återvunnits till Förbundets
kassa.
På dessa grunder föreslås
att för det ofvan nämda ändamålet en
resande ombudsman eller agitator på
Förbundets bekostnad skulle utsändas till de
landsortsstäder, i hvilka
förbundsafdelningar ännu icke finnas.
9:e frågan: Förslag till Förbundets program.
(Helsingfors afdelning).
1) Det tidehvarf, som vi lefva i, anses vara
så tillvida upplyst, att fordran om att hvarje i
bok- och stentryckeri samt stilgjuteri sysselsatt
arbetare obligatoriskt skall tillhöra
organisationen (Förbundet), bör anses berättigad och
dessutom anhålla om, att hvarje boktryekeriegare och
föreståndare för framtiden ville taga till praxis,
att i sin tjänst ej antaga sådana arbetare, som
ej tillhöra Förbundet samt agitera för, att alla,
som enligt S 1 i Förbundets stadgar ega därtill
rätt böra tillhöra densamma.
Största orsaken hvarför ej alla inom
boktryk-kerierna sysselsatta arbetare tillhöra Förbundet,
är ej att söka i de ingalunda höga
medlemsaf-gifternas erläggande, utan fastmera i bristen på
uppskattandet af sammanslutningens sanna värde
samt, och detta i de flesta fall, i den stora
lojhet och likgiltighet som typograferne i allmänhet
visa gent emot allt föreningsarbete. För flere
som tillhört Förbundet men senare afgått ur
detsamma, har orsaken för utträdandet varit i en
del fall stor likgiltighet, i andra fall åter har
det varit någon ömtålig och småaktig natur,
som möjligen någon gång kändt sig sårad af
någon inbillad förnärinelse. Så länge strängare
åtgärder ej vidtages för ernående af större
sam-manslutning af grafiska arbetare — så länge
komma dessa obetydliga orsaker att ha sina
förespråkare. — Observeras bör. att vi arbetare
ovillkorligen böra hjälpa oss själfva och att vi
med en kraftig sammanslutning kunna gifva oss
själfva och våra kamrater den största hjälp.
Ty en arbetare, som ej tillhör något förbund
eller förening, kommer alltid mera, än en
arbetare som tillhör organisationen, att vara en
kastboll i händerna på arbetsgifvaren och utsatt fcir
dennes godtycke. — 1 anledning häraf böra vi
framdeles följa den taktik, att rent af tvinga
hvarje i bok- och stentryckeri samt stilgjuteri
sysselsatt arbetare att tillhöra vårt förbund.
Föreslås därför att principaler och föreståndare
skola uppmanas att i sitt arbete antaga endast
sådana arbetare som tillhöra Förbundet samt att
obligatorisk medlemskap till Förbundet skall
fordras at’ alla, som ega rätt att tillhöra detsamma.
2) I den allmänna arbetarerörelsen kunna
typograferne såsom förbund tillsvidare ej deltaga,
emedan våra egna led böra först fullständigt
organiseras, ock emedan vårt förbund är
sammansatt af flere olika element, samt då
förhållandena i öfrigt, jämförda med öfriga yrken ännu
ej hunnit till en sådan ståndpunkt, som önskligt
vore. Däremot står det fritt för hvarje
förbundsmedlem att tillhöra och verka till fromma för
arbetarerörelsen i de allmänna
arbetareföreningarna. Såsom önskningsmål uttalas, att
förbundets medlemmar, mera än härintills, ville
deltaga i och understöda såväl moraliskt som
ekonomiskt de allmänna arbetaresträfvandena,
emedan de också i flere fall beröra oss typografer.
3) I frågan om röstskalan har kommits till den
slutsatsen, att röstskalan beroende af inkomsterna,
är att anses såsom uråldrig och orättvis och bör
i följd däraf fullständigt slopas, och emedan
något land numera ej har att uppvisa slik
röstberäkning som hos oss, föreslås att typograferne
allmänt skulle fordra röstskalans fullständiga
afskaffande.
4) I nykterhetssaken har beslutits föreslå att
— emedan fullständig förbudslag ej ännu kan
åstadkommas — principaler och
arbetsföreståndare skulle fordra punktlighet i arbetet af sina
arbetare, och om oregelbundenhet i arbetet
uppstår genom förtärande af rusdrycker, detta mera
än härintills, skall anses såsom ett. stort ondt,
och att föreståndare och principaler strängare
skola af arbetarne fordra nykterhet — frångå
den orätta uppfattningen att oregelbundna
arbetare kunna behandlas mera egenmäktigt än
regelbundna, hvilka anses vara mera fordrande.
Särskildt bör man påminna arbetarne om, att
stor fördel vinnes såväl för arbetarne själfva
som för arbetsgifvarne, genom ett regelbundet
arbete.
5) Utan punktlighet i arbetet kunna vi aldrig
komma särdeles långt i våra fordringar, hvarför
det i första rummet bör fordras punktlighet och
nykterhet, innan vi kunna framkomma med
anhållan om förkortad arbetsdag, hvilken har
ansetts vara af behofvet påkallad och föreslås till
antagandet 8 timmars, »normalarbetsdag" d. v. s.,
8 timmar arbete, 8 timmars hvila och 8 timmar
frihet.
6) Vidare föreslås, att samma rättigheter och
skyldigheter böra vara gällande för såväl
manlig sorii kvinlig, inom bok- och stentryckeri samt
stilgjuteri sysselsatt arbetare.
På grund af ofvanstående föreslås följande
arbetsprogram till antagande inom Finska
Typografförbundet:
1) alla enligt stadgarna berättigade
personer böra ovillkorligen tillhöra
förbundet;
2) i den allmänna arbetarerörelsen
deltager förbundet såsom sådant icke, men
önskligt vore om typograferne mera än
härtills skulle understöda denna rörelse;
3) rösträttsskalans afskaffande;
4) absolut punktlighet i arbetet;
5) understödande af 8 timmars
normalarbetsdag; samt
6) likställighet, oberoende af kön.
10:dc frågan: Borde ej Förbundet värka för
åstadkommandet af ett hem för ålderstigna och till
arbete oförmögna typografer eller för
åstadkommandet af en särskild pensionskassa? (Åbo afdelning).
Arbetarens arbete är hans kapital. Sedan han
i följd af sjuklighet eller ålderdom förlorat sin
arbetsförmåga, har han äfven förlorat sitt kapital,
hvilket likväl enligt nuvarande samhällsordning
är ett oundgängligt lifsvillkor.
Då en kapitalist får sitt kapital förökadt,
afkastar det räntor, och han kan, sedan han blifvit
gammal och orkeslös, tillbringa sina dagar i lugn,
obekymrad om alla ekonomiska motgångar. Med
arbetaren förhåller det. sig alldeles annorlunda.
Med arbetsförmågans aftagande minskas äfven
den ränta hans kapital afkastar — om man så kan
kalla hans med svett och möda hopbragta (egentl,
förtjänade) smulor — och sedan han blifvit helt
och hållet oförmögen till arbete, blir det äfven
slut med hela hans kapital. Enligt den nuvarande
samhällsordningen — som ej för alla förutsätter
samma skyldigheter och samma fördelar — och
enligt naturens fordringar, sora likväl af alla
kräfver samma andel, om människan vill lefva, måste
arbetaren äfven nödtvunget, sedan han blifvit
sjuklig och orkeslös, komma att lefva på öfriga
samhällsmedlemmars s. k. almosor. Detta kallas
fattigvård. Hurudant fattigvårdslifvet är, det
förstår enhvar och huru det skall kännas för en
person, som försökt uppfylla alla sina samhälleliga
plikter, men det oaktadt blifvit ett olycksbarn,
det inser hvar och en.
Vi hafva visserligen kassor,
lifförsäkringsan-stalter m. m.. hvilka nog äro relativt bra, om man
förmår erlägga de öfver hufvudtaget (dyra) höga
afgifterna. Men en odisputabel sanning är det
likväl, att alla dylika kassor äro fotade på
kapitalismens grund, äro grundade till de mindre
bemedlades skinnande, på deras bekostnad lefva hoptals
herrar och andra agenter, så att det, i stället för
att. såsom arbetaren skulle tro, dessa inrättningar
skulle vara till någon nytta för honom, desamma
i själfva värket blott äro till nytta för kapitalisterne
ocli de ofvannämde affärsidkarene.
Annat vore det om det bland arbetarene
funnes kassor, till hvilka de på ålderdomens dagar
kunde trygga sig, kassor, sådana till hvilka alla
skulle höra, men från hvilka blott de behöfvande
skulle erhålla hjälp.
Vi typografer äga redan början till en
ålderdomskassa, hvilken, på lämpligt sätt organiserad,
enligt min åsikt skulle bringas att växa så stor, att
man blefve i stånd att någonstädes i landsorten köpa
en lämplig, mindre jordlägenhet, på hvilken skulle
uppföras bostadslokaler och på hvilken Finska
Typografförbundets medlemmar, då de blifvit gamla
och sjukliga, kunde erhålla antingen ett
kostnadsfritt eller mycket billigt uppehälle. Gården vore i
ordets fullaste bemärkelse de finska typografemes
hem, där skulle finnas bibliotek och tidningar,
hvilka troligtvis skulle erhållas dit gratis. Efter
kraft och förmåga skulle invånarne där få utföra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
