Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
GUTENBERG
N: o 31 (7)
toisitte, vaan ette ed.es viitsi ottaa selvää kelle
ky-häyksenne osoitatte, syylliselle eli syyttömälle,
pääasia vaan, että saatte ,.hiukan korjata", tehdä
mustasta valkeeta niinkuin »juhlapäivänä- ainakin.
Ennen kun ryhdyitte näihin vaivalloisiin
korjaustöihinne, olisi Teidän vielä kerran ollut luettava kirjeeni,
niin olisitte ehkä huomanut, että sekaannuitte asiaan,
joka ei Teitä vähääkään koske, ja että tämä kirje
nimenomaan oli osoitettu veli Wainiolle, jonka
aseenkantajaksi nyt näytätte ruvenneen. Koska kerran
»totuuden puolesta" julkisesti otatte puoltaaksenne
hänen persoonaansa, väittämällä valheeksi
mainitsemani epäkohdat, esiinnytte tietysti valtakirjalla
»korkeamman tahdosta" asianajajana, eikä siis lainkaan
ole kummeksittava, jos viisautenne sarvi kuohuu yli
»äyräiden".
Väitätte ensinnäkin ei U. Savoa ladotun pelkällä
oppilasvoimalla, sotkette siihen sitten 3-päivän ja
6-päivän painokset, sekä että »osaksi" on kuitenkin
oppilaita käytetty, ja sitten lopuksi luikertelette tästä
kaikesta sillä naiivilla loppuponnella: ei ainakaan
viimeisinä vuosina ole sitä tapahtunut! Koska kerran
otatte asiat vaan hetkellisesti, niin miksette
kerrassaan sanonut: ei ainakaan viime viikolla. Hyvin
käsitettävä on, ettei »Äyrään" muisti kovinkaan
pitkälle riitä, vaan viisainta olisi ollut k3’sellä asianlaitaa
vanhemmilta tovereilta, niin ehkäpä »korjaus" olisi
jäänyt mustetolppoon, sillä kumoamaton totuus on
että U. Savoa on ladottu ja painettu pelkällä
oppilasvoimalla. Koska kerran väitätte vastaan, niin
miksette siis tämän toteennäyttämiseksi julkaise niiden
ulosoppineiden nimet, jotka »viimeisinä vuosina", eli
toisin sanoen, silloin kuin „Äyräs" aloitti uransa U.
Savon ilmoituslatojana, ovat olleet mainitun lehden
latojina. Ehkäpä silloin parhaiten selviää, mistä
»tuulesta temmatut" tarinat ovat syntyjään.
Koska »tietoni Kuopion suhteen on kovin
vaillinainen ja perusteeton" — olenhan sentään lukenut
Zimmermannin jutun, katkismus-pannukakku-jutun ja
vielä päälle päätteeksi seuranut tuomiorovastinne
jupakoita — niin pyydän olojen tuntijoilta kysyä:
paljonko maksaa vakaumuksensa myynyt mies siellä
Kuopiossa? Täällä pääkaupungissa se ei ole mädän
munan arvoinen.
Kun kerskuu puolueettomuudestaan, niin miksikä
sitten mennä syhymättä saunaan? Häh!
*
T:bladets redaktör — den store matematikern och
utgifvaren af »Santiago Local-Anzeiger" alias Kalle —
är åter i full värksamhet med att smutskasta än sina
egna arbetare, än åter andra, för honom misshagliga
personer. I rättvisans namn frågas: huru länge skall
och kan detta tolereras af arbetarena? Ar det
förenligt med en arbetsledares värdighet, att först såväl
i påteckningsarket som i räkningsboken godkänna en
förhöjning af 200 "/o för en i N. Pr. ingången tabell,
för att sålunda fà tillfälle att i tidningsspalterna
ned-svärta personer, som utfört arbetet, Detta är, lindrigt
sagdt, oförskämdt, dä dessutom faktorn i fråga hade
sig bekant, att sättaren den natten ej fick annat än
den lilla tabell-klacken. Hvarför omtalade ej faktorn
också, huru det förhäller sig med linjerna a
ifrågavarande sätteri, det händer ju ej så sällan, att man
får anlita hammaren för att räta dessa. Men det
gäller ju endast arbetaren, och hvad gör det då om
han står en natt i en osund lokal utan någon som
hälst förtjänst.
Hvad organisationen beträffar, så är den alt
fortfarande en nagel i ögat för nämda herre, och hela
hans lifsuppgift tyckes vara att af alla krafter
motarbeta våra sträfvanden och att i möjligaste mån
förringa oss i allmänhetens ögon, annorlunda kan
man ej uppfatta dessa tidt och ofta förekommande
vantolkningar af tariffen m. m. Detta har nu utan
afbrott pågått i åratal, medan arbetarena lugnt
af-vaktat på dettas upphörande, men förgäfves. Han
är lika outtröttlig som de andra »Vjädomostena".
För att nu göra slut pä alla dessa intriger, anhåller
jag det föreningens bestyrelse upptar frågan till
diskussion vid ett allmänt möte.
*
Enär »Santiago Local-Anzeiger" ej innehållit något
om den sista utnämningen bland republikens
tjänstemän, skyndar jag denne i förväg att utkolportera
nyheten:
Vid »slutbalen" den 3 sept. utropades tit. »Kalle"
till republiken Santiagos förste hederspresident med
titeln »Carolus of Santiago", med arfsrätt till »Skällan".
Ukascns frambefordring till vederbörlig ort ombetrod-
des kuriren vid republikanska gardet ..Nissen".
*
Hos Santiago-bankiren Cluldstöfveln har för en tid
sedan af en väl känd gesehäftsinakare pantsatts ett
— stilprof mot en lånesumina af 20 mk. När dessa
togo slut, gjordes ytterligare ett besök för att om
möjligt få ett litet tillskott. När sä vännerna instego
hos pantlånaren-bankiren, funno de honom vid sitt
»arbetsbord" fördjupad i studerandet af stilprofvet.
Ärendet framfördes med anhållan om en tia till och
enär bankiren var särdeles förtjust i boken, beviljades
detta utan motsägelser med orden, därvid pekande
på de stora plakatstilarna i stilprofvet: »sa gerna,
för jag vet att detta är en kloker bok".
Hiskias.
De olika försöken att på icke
mekanisk väg förenkla
sättningen.
Efter Karl Höger
af
.7. J.i».
Försöken att på mekanisk väg förenkla
sättningen ha under de senaste årtiondena så trädt i
förgrunden, att vi knappast haft en aning om de mänga
försök, som gjorts, med början redan i
boktryckerikonstens första tider, att pa icke mekanisk väg, d. v.
s. genom direkt förenkling af sättningen vinna tid
och pangar och tro vi därför, att det försök till
historik öfver dessa system, som vi härmed
offentliggöra böra komma som ett apropos för dagen.
Inledning.
Ingen gren inom den mänskliga odlingen finnes,
där icke under århundradenas lopp mer eller mindre
genomgripande och framgångsrika försök blifvit
gjorda, att belt upphäfva, eller delvis underlätta det
mänskliga arbetet, att antingen med djuren eller
naturkrafterna till hjälp och i senare tid genom
ångmaskinens uppfinning, medels sinnrika mekanismer,
fä det tyngre och mer ansträngande arbetet aflyftadt
från människornas skuldror. Häfarmar, kilar och
stockar voro bevisligen de första redskap vara
förfäder i den gråa forntiden betjänade sig af, för att i
möjligaste måtto spara sina krafter och komma till
målet för sina sträfvanden. Frän dessa enkla redskap
utvceklade sig så småningom skilda, för de olika
förrättningarna afsedda verktyg och redan i 16:de
århundradet finna vi, såsom t. ex. inom väfveri- och
spinnerifacket, rätt komplicerade redskap, hvilka så
att säga skulle blifva stommen till de geniala
maskiner inom textilindustrien, som värt århundrade
har tillfälle att beundra och som man alltjämt söker
att förbättra. Man skulle till och med väga påstå,
att dessa sinnrika Arkwrigtlrska spinneri- och
Castwrigth’ska väfverimaskiner hafva varit.
föregångare till de otaliga maskiner, instrumenter och
apparater, som nu inom de olika industrigrenarna,
minutiöst noggrant, antingen fullständigt automatiskt
eller delvis, förrätta arbete, hvartill förr 10,OOO-tals
händer behöfde anlitas.
Om en gång i framtiden någon tänkare skulle
komma att skrifva en maskinväsendets filosofi, tror
jag, inan nog öfveralt skulle upptäcka ett ideelt
eller rättare indirekt sammanhang mellan de olika
maskinerna, man fingo se, huru som den ena
upp-täkten har gifvit den andra; att i allmänhet vissa
betingelser ha måst finnas, för att skapa nya.
Skenbart visar sig ofta en ny, för det praktiska
användbar maskin, säsom nägot det där gar stick i stäf
mot äldre traditioner, men i värkligheten är
uppfinningen iugenting annat än en vidare päbygnad eller
fulländning af den idé, som ligger till grund för
föregående uppfinningar inom samma eller andra
yrkesgrenar. .Jag påstår därföre, att t. ex.
snällpräs-sen ej skulle hafva blifvit en värklighet, om icke
Arkwrigtlrs och Cartwrigth’s snilleverk redan
funnits till. König funderade säkerligen, då han i
Österrike och Ryssland sökte skaffa främjare för sina
idéer, endast därpå, att inrätta en apparat, som
automatiskt skulle kunna förrätta uppdragarens .göra
att inrifva formen och först i England slog honom
såsom en blixt den tanken, att man ju kunde låta
trycket ske medels en sylinder. Intet tvifvel
behöfver heller råda därom, att. icke König i Londons
spinnerier och väfverier säg och studerade
ofvannämda maskiner, som då sedan ett tiotal är tillbaka
utförde det arbete, hvartill förr behöfts otaliga
händer och säkert är, att dessa maskiner gaf honom
många impulser till hans storartade uppfinning, som
utan gensägelse räknas såsom en af de mäst
banbrytande skapelserna inom uppfinningarnas värld.
*
I en maskinväsendets filosofi skall helt visst den
frågan spela en vigtig roll: »Hvad har egentligen
föranlåtit människan, att uttänka mekaniska
hjälpmedel?" Har det endast varit hennes bekvämlighet,
eller någon medfödd kännedom om, att den med
förnuft begåfvade, »enligt Guds beläte", skapade
människan ej är kallad att vara eller förblifva uagot
lastdjur, som varit driffjedern till, att hon grubblat pa
medel till arbetsbördans lättande? Man skall söka
utröna under hvilka omständigheter och förhållanden
den ena eller andra uppfinningen sett dagen, man
skall vidare finna, att antingen skarp
iakttagelseför-mäga, begagnande af äldre idéer eller beständigt
grubblande varit orsaken till epokgörande
uppfinningar. Icke minst kommer slumpen att tagas i
betraktande. Säsom exempel pä, da en tillfällighet,
varit orsaken till en betydelsefull uppfinning kan
nämnas, att en af de viktigaste förbättringarna å
ängmaskinen, dennas själfständiga gång och
reglering, har för sin tillomst att tacka ett — pojkstreck.
Vid den för uppunipande af grufvatten i början af
1700-talet använda »eldmaskinen" konstruerad af
Neweomen måste medelst tva kranar angans och
kylvattnets tillopp växelvis afbrytas och åter öppnas, för
att härigenom fä kolfven i rörelse och kunna halla
maskinen i jämn gång. En gässe vid namn
Hump-hry Potter var för tillfället betrodd med att sköta
dessa kranar. Men de jämnårigas lek i närheten af
skjulet tycktes öfva större dragningskraft på unge
Potter än maskinens monotona gäng. Sprang han
om också blott för ett ögonblick bort frän sitt
alig-gande, stode maskinen genast still och han finge af
den stridige gruffogden en svar skrapa.
Kamraternas lek spökade dock för mycket i hans hufvud och
han gaf sig ingen ro, förr iin han hade uttänkt ett
medel, att automatiskt kunna få kranarna att öppna
och sluta sig. Den påhittiga gossen funderade pä,
om man icke ät den långsamt fram- och
tillbaka-gungande balansen kunde öfverlämna omsorgen om
maskinens gäng, detta borde lyckas, endast inan
kunde rätt förena denna med de båda kranarna.
Efter många fåfänga försök lyckades det slutligen för
Potter, att genom snören sätta dessa i sådan
förbindelse med balansen, att det åsyftade resultatet vanns.
Därmed hade angmaskinen tagit ett jättesteg framåt,
(len hade blifvit en själfständigt arbetande apparat,
hvilken själf bättre än någon människohand
kontrollerade sina rörelser. Af den obetydliga lärgossen
hade i en hast blifvit en af de namnkunnigaste
för-bättrarna af ångmaskinen*).
Vid huru mänga uppfinningar har icke
snikenheten varit den förnämsta eller enda driffjedern.
Uppfinningen af snällprässen år ej häller fritagen
därifrån. Königs närmaste afsikt var. att genom
snäll-prässens uppfinning kunna göra den ena tryckaren
vid handprässen öfverflödig och såmedels spara
pän-gar. I tidningsförläggaren Walter fann han en inan,
som, på samma gång han insåg den ekonomiska
sidan af saken, äfven hade för ögonen, att ban
härigenom på teknisk väg kunde göra sitt redan rätt
inflytelserika blad ännu mer dominerande.
"Otaliga äro de uppfinningar, som hafva de
dagliga behofven att tacka för sin tillkomst.
Vetenskapen, omtanken om det gemensamma bästa, men
äfven krigen samverkade till att framkalla dylika
uppfinningar. Handeln och affärslifvet, som uppnådde
en oanad blomstring, gjorde det nödvändigt, att
söka efter nya och ej af väder- och vindförhållanden
beroende sjökommunikationer. Den ökade oron och
rörligheten hos folken tvungo de uppfinningsrike, att
i stället för de gamla landsvägarna uttänka nya af
järn, på hvilka ined vanvettig fart frustande
änghästar rusa framåt.
Öfverallt finna vi maskiner i gång, inom alla
områden för mänsklig värksamhet och inaterielt
sträfvande. Utan gensägelse har den öppnat många nya
verksamhetsfält, men på samma gång hafva de frän
det gamla arbetet undanträngda till nya
industrigrenar hänvisade arbetarna icke kommit in i bättre
förhållanden, utan oftast fått det alt sämre och
sämre. Ännu mer än lifegenskapen i medeltiden,
har maskinen i vårt tidehvarf lat.it människorna
känna slafokets tyngd. Industrien hvars
fruktansvärdaste vapen maskinen är, har blifvit vida
mäktigare än de fordomtima röfvarkonungarna, som med
svärdet i hand sökte göra sin vilja gällande. Lag
och rätt sätter den sig vida öfver. Under det att
konungarna måste taga någon hänsyn till
oppositionen inom landet, härskar industridespoten oinskränkt
och ler at de dåraktige, som vilja uppställa några
skrankor för hans makt.
Men enligt utvecklingens en gång uppgjorda lag
sträfvar industrien därhän, att genom genialt
konstruerade maskiner, antingen fullständigt ersätta det
mänskliga arbetet eller också genom sinnrika
apparater förenkla det så, att den af människan fordrade
medverkan endast inskränker sig till, att genom
igångsättning bringa lif i densamma.
Vi kunna värkligen vara stolta öfver de
produkter, som vi skapat till industriens tjänst. Vidunder
som utföra jättearbete och hvilka med ett ryck från
en af oss pygméer kunna bringas ur värksamhet.
Och den obetydliga människans skapande hjärna
arbetar oupphörligt vidare, uttänker nya jättar,
ämnade att utföra arbete på områden där hennes
bröder ännu ej blifvit undanträngda. Rastlöst fortgår
grubblandet och experimenterandet; huru mänga lif
förnötas ej under forskande, lösande af problem som
synas hart när olösliga. Mon under tidernas lopp
kommer hon al.tid lösningen närmare, om också steg
för steg och när den ene efter resultatlösa försök
dukar under, tar alltid en annan med friska krafter
vid och finner kanske slutligen en i och för sig
obe-1 tydlig idé, men som i sammanhang med föregående
blifver en afgjord förbättring, som äter för det hela
ett godt stycke framåt. Slutligen kommer alltid en
lycklig, som finner det riktiga, niänniskosnillet
triumferar — problemet är löst!
Detta grubblande och experimenterande kunna vi
tydligen iakttaga vid de talrika försök, som nu
sedan 86 år tillbaka blifvit gjorda och ännu fortgå
med ändamål, att pä mekanisk väg få sättarens
arbete utfördt. Nu vid slutet af det nittonde
århundradet, ängans tidehvarf soin det blifvit kalladt, kan
man säga, att människan äfven i detta fall har rätt att
triumfera. — Problemet, att pä mekanisk väg snabbt
och säkert kunna framställa tryckfärdig sättning, är
löst. Nu är det endast en tidsfråga och därtill en
hvars lösning ligger inom de närmaste åren när
*) Ur ȁngmaskinerna" af prof C. L. Moll. Essen. 187.)
PST c&öröRen dFörßunàets Reservfond! it
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:39:04 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gutenberg/1899/0058.html
