Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
GUTENBERG
N:o 48-49 (12-13)
fallandet af det osäkra och enerverande i, att
aldrig på förhand kunna beräkna sina
inkomster. ,,Kronans kaka än liten men säker",
säges det, och man har faktiskt större nytta af
en mindre summa, när den är bestämd och
man därefter kan rätta sitt hushåll, än när I
man som ett rofdjur i skogen ena dagen får
äta sig öfvermätt och den andra dagen lefva
på indragningsstat. Våra utgifter till mat,
husrum etc. äro så säkra som möjligt, hvarför
skulle då icke våra inkomster vara det?
Ett ondt, som skulle bortfalla på samma
gång som beräkningen, är det otyg, som fått
namnet ,,surkål".. Hvad är surkål? Det är
ett försök af sättaren att, så vidt möjligt, göra
inkomsterna jämnare. Har han ena veckan
förtjänat 10 kronor men skrifvit 15, och
andra veckan förtjänat 20, men med afdrag af
surkål fått 15, vore därom icke mycket att
säga; men i längden går det icke till så.
Surkålen växer, isynnerhet om faktorn är mindre
uppmärksam, snart till ansenliga belopp.
Följden blir då, att sättaren kommer i skuld till
sin principal och därigenom förlorar mycket af
såväl sitt anseende som sitt oberoende. Blir
bördan alltför tryckande, kanske han en
vacker dag skuddar stoftet af sina fötter, och
boktryckaren får vidkännas förlusten!
Ungefär likadant är förhållandet med
»räntorna". Bokförläggarne ge numera knappast
tryckningstillstånd, förr än bela arbetet är
fär-digsatt; då tryckes alltihop på ett par, tre
dagar, och är det då mycket räntor, så har man
kanske flere veckors arbete för sig att utföra,
som clet då tyckes, gratis. Genom detta
system där man dessutom miste om en del
,,for-tel" och lider vanligen, när cle sista arken
skola sättas, brist både på stil och materiel,
hvarigenom ej blott arbetslusten utan äfven en
stor del af förtjänsten förloras. Har det varit
brådtom en tid, växa räntorna snart till flera
bräden fulla. Då kommer „korpningen" till.
An det ena, än det andra plockas bort, och
när räntorna slutligen skola läggas af, bestå de
af ofantliga högar af damm och svibel.
Af-läggningen tar på den grund kanske längre tid
än sättningen gjoidt. •
,,Korpningen" nämndes, och den är
ingalunda den minsla af cle olägenheter,
beräkningssystemet medfört. Lika litet, som en
skräddare kan sy utan tråd, kan en sättare
reda sig utan stil och materiel. Men då
tråden är så billig, att skräddaren själf kan köpa
den, så mycket han behöfver, måste vi ha
våra utensilier till låns af principalen. Så
länge man sätter rent ,,ox", går det ju för sig,
men får man en liten accidens, en
utgångskolumn eller bara ett par utgångsrader, då
äimän i de flesta fall stängd, om man icke kan
konsten att ,,korpa". Då får man icke fråga
efter, om den, som har det sökta i sin
mate-riellåda, behöfver det själf till sitt arbete; ju
bättre man kan själa, ju fortare kan man få
arbetet färdigt, och därpå förtjäna alla parter
— undantagandes den bestulne. Det är fula
saker, detla, men hvad är att göra? Enda
svaret blir: bort med beräkningen!
Korpnin-gen kommer väl icke att försvinna därför, men
väl dess svåra följder för ekonomi och moral.
Hvad lider dessutom icke ordningen inom
officinen af det febrila arbetet, som
beräkningssystemet medför. Det ligger ingalunda liten
förlust för boktryckaren däri, att med
materiel vårdslösas, och att lådor och kaster
svi-blas etc.
Att yrkesskickligheten allt mera minskas, är
visserligen ett förhållande, som anmärkes i de
flesta yrken och ytterst har sin orsak i de
febrila jäktandet att få allt arbete snabbt utfördt,
ofta på kvalitetens bekostnad — men nog är
beräkningssystemet, inom vårt yrke en
bidragande orsak till, att de verkligt skicklige börja
hli allt mera sällsynta. Hvilken undervisning
få också lärlingarne nu för tiden? När de
varit med några månader, ställas de i allmänhet
att sätta ,,ox" på beräkning, och ingen frågar
sedan efter, hur de sätta eller lägga af eller
sluta ut, bara det något så när kan gå an att
trycka — åtminstone frågar icke principalen
det minsta efter det. Lärlingen får sköta sig
själf, men intetdera lyckas. Och när han
fortsatt på cletta sätt i några år, blir han ,,utlärd"
— fastän han icke ens kan sätta vanlig
textsättning, än mindre något annat.
En beräkningssättare å ett af de större
stockholmstryckerierna har emellertid ännu
flera vedervärdigheter att utstå än de, som
redan omnämnts. Så t. ex. revideringen, för
hvilken ingen ersättning gifves, och dock är
detta ett af de tyngsta, farligaste och
obehagligaste göromål, som tillhör honom. Alla veta
vi, hvilken utveckling maskintekniken på några
år tagit, och ett faktum är, att hvarje ny press,
som anskaffas, gör sättarens-reviderarens arbete
svårare. Man kan ej vid de moderna
pressarne stå vid sidan och revidera, utan man
måste krypa upp ined bela sin lekamen på
formarne och sedan ligga raklång på magen
och revidera. Utom den skada kläderna
vanligen taga genom beröringen med olja och
tryckfärg, är ju sättaren lätt utsatt för att bli
sönderkrossad, om pressen genom någon
händelse skulle bli igångsatt, medan han låge där.
Revideringen är för resten något, som alls icke
kan sägas tillhöra sättaren, då det ju vanligen
består i att plocka bort alla mer eller mindre
slitna stilar och ersätta dem med hela. — Det
kan ju anmärkas, att revideringen kan bli
betald, utan att beräkningen borttages, men jag
påstår, att den i så fall aldrig kan bli så
mycket betald, som arbetet med densamma är
vardt. Och svårligen torde man på nuvarande
basis kunna bli ersatt för det stundom
mycket tidsödande letandet efter kaster, korpade
skepp, hakar, tenakler o. d., eller för bärandet
med formar och bräden åt sig själf och sina
gatspånar. Men för allt detta gifves ersättning,
genom veckopenningssystemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
