Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G U;T ENBERG
N:o 5
38
§ref från Franl<ril(c.
ii.
Korresp. tili Gutenberg.
Paris, februari 1901.
1 ett föregående bref har jag berättat om
mina första intryck af franska tryckerier. Nu
skall jag försöka redogöra litet närmare om
franska typografförbundet o. s. v.
„Fédération frattfaise des Travailleurs du
Livré“ är grundadt år 1881. Medlemsantalet är
omkr. 9,000 fördelade på 160 afdelningar (däraf
omkr. 3,000 i Pariser-afdelningen). Om dess
organisation är ingenting anmärkningsvärdt att
säga, då den är ungefär likadan som finska
förbundets. Månadsafgiften är 1 fr. 50 cent,
hvilken berättigar till reshjälp samt vidare till ett
understöd af 12 fr. i veckan i fall af
arbetslöshet eller sjukdom, som dock icke får
öfverstiga 72 fr. inom ett år. Det sistnämda
understödet har existerat endast sedan detta års
början, det blef nämligen antaget af
förbundsmötet är 1900.
Franska typografförbundet har att kämpa
med en hel mängd svårigheter, hvilka förorsaka,
att det icke är så starkt och välorganiseradt
som t. ex. tyska förbundet. Värsta
svårigheten är väl att söka i det franska lynnet, som
är mera ombytligt än det germaniska. En stor
del af fransmännen hafva ännu ej kommit till
insikt om en stark arbetareorganisations nytta,
utan tänka mera på sin personliga frihet,
glömmande att de. därigenom lämna sig åt
principalernas godtycke, hvilka å sin sida nog förstå
att begagna sig däraf. Med tillfredsställelse kan
man dock konstatera att organisationsidén
äfven hos franska typografer börjat göra sig alt
mera gällande, af hvilket förtjänsten till icke
ringa del är ordförandens i franska
typografförbundet herr A. Kenfers. Han har bevistat
England och Tyskland specielt för att studera
arbetareorganisationen och sedan har han med
en outtröttlig energi agiterat bland sina
landsmän för förbundet, resande från stad till stad
för att bilda nya afdelningar och bilägga
tvistigheter mellan principaler och arbetare. Hans
ihärdiga arbete har också krönts med framgång,
i det att förbundet sedan några år vuxit
betydligt i medlemsantal.
Dagens brännande fråga inom typogratkåren
i Frankrike är för närvarande sättmaskinernas
införande. Frankrike torde vara, näst Amerika,
det land, i hvilket sättmaskinen gjort de största
framsteg; så t. ex. sättes redan flera stora
Pariserblad uteslutande .med maskiner och alt
tyder på att om några år finnes det ej många
handsatta tidningar i Paris. Det är därför med
största oro som sättarne se på den nya
konkurrenten. I november hade
typografföreningen sammankallat ett extra möte för att
behandla frågan om sättmaskinerna. Af stort
intresse var isynnerhet ordföranden herr Kenfers
tal, i hvilket han framhöll, att typograferna för
närvarande hafva att genomgå den mest
allvarsamma kris de någonsin upplefvat och
uppmanade sättarne att lära sig sätta på maskin
och ej mera tala om sina järnkolleger med
förakt. För ändamålet hade en agent för
„Linotype“ stält några maskiner till
typografföreningens disposition. Efter det flere talare
ännu hade uppträdt, antogs följande resolution:
~Mötet anser att sättmaskinen bragdt hela
typograikåren i en alvarsam fara, men att läget
ingalunda ännu är hopplöst, om blott
typograferne själfva förstå att i tid taga nödiga mått
och steg, såsom principalemes tvingande att
som maskinsättare anställa endast
förbundsmedlemmar“ o. s. v.
Ett annat ondt, som sedan några år
existerat å Frankrikes tryckerier, är sättarinnornas
stora antal. Såsom jag redan i ett föregående
bref framhöll, kan man ingenting anmärka mot
sättarinnors användande i tryckerier, ifall de
äro aflönade efter tariffen. Men sådant är icke
fallet, utan exploateras kvinnoarbete i de flesta
tryckerier på det skamligaste. I nästan hvarje
franskt tryckeri finnes ett stort antal sättarinnor;
i några är sättarinnornas antal t. o. m. större
än sättarnes. I endast några få tryckerier i
Paris äro äfven sättarinnorna aflönade enligt
tariffen, men i de flesta arbeta de IO —15%
billigare. Att kvinnan under sådana
förhållanden har blifvit en beaktansvärd konkurrent för
mannen, är utan vidare klart. Franska
förbundet har också vis-a-vis sättarinnorna ställt sig
på en sådan ståndpunkt, att ifall man ej
kände till ofvanstående fakta, man ej häller
hade väntat sådant af de för sin ridderlighet
mot det täcka könet så beprisade fransmännen.
En af förbundets hufvuduppgifter är nämligen
att bekämpa alt kvinnoarbete inom tryckerierna,
och sedan några år var det helt enkelt
förbjudet för hvarje förbundsmedlem att antaga
anställning i tryckerier som använda sättarinnor.
Denna åtgärd visade sig dock ogenomförbar,
hvarför den snart ändrades därhän, att endast
de tryckerier, i hvilka sättarinnorna arbeta
under tariffen, boykotterades. Men denna åtgärd
är ej häller alltid genomförbar. Såsom en
följd af förbundets ståndpunkt i denna fråga
är att en sättarinna ej kan blifva förbunds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
