Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUTENBERG
N:0 5
39
medlem, äfven om hon är aflönad enligt
tariffen. För sättarinnorna i Finland kan detta
nog synas ohöfligt och föga öfverensstämmande
med vår tids jämlikhets- och
kvinnoemancipationsprinciper, men de böra komma ihåg, att
nämda fråga i Frankrike är helt annan än i
Finland. I Frankrike är det just genom
sättarinnorna, som principalerna försöka sänka
arbetslönerna och häraf kan man nog förstå
hvarför franska förbundet är helt och hållet mot
alt kvinnoarbete inom tryckerierna.
Till följd af ofvannämda svårigheter har
förbundet ej ännu kunnat få den nuvarande
relativt långa arbetstiden förkortad idet utgör här
10 timmar 0111 dagen, vanligen från B—l 28 —12
och I—7). Tariffen i Frankrike är något
högre än i Finland; lägsta dagslön i Paris är
6 francs 50 cent (i fr. = I Fmk). Som
exempel pä hvilket egendomligt sätt
principalerna söka kringgå tariffen må anföras följande:
Liksom alla stora städer har också Paris ett
lokaltillskott, som utgör 20 %. För att slippa
ifrån att betala detta tillskott, ha några af
Paris’ största tryckerier inrättat åt sig filialer
alldeles utanför fästningsvallarna, hvilka tjäna
som stadsgräns. Här låta de sedan sätta
nästan alt beräkningsarbete, hvilket nog är en god
affär, då priset är 20 proc. billigare; för
sättaren däremot är det inte just vidare angenämt
att t. ex. i stället för 200 fr. erhålla endast 160,
isynnerhet då lefnadskostnaderna ingalunda äro
där billigare än inne i Paris. Förbundet kan
ej göra någonting däremot, ty tryckerierna
ifråga äro ju utanför Paris och således kan
nian icke tala om tariffbrytning!
-*-
Till sist några ord om en egendomlig
arbetarmetod, som är tillämpad i nästan alla
tidningstryckerier i Frankrike. Tidningarna här
sättas nämligen ej på beräkning, utan af ett
visst antal sättare „i kompus“, om jag så får
uttrycka mig. När t. ex. en tidning skall
grundas, ger faktorn åt några sättare i uppdrag att
bilda den nödiga sättarepersonalen. Sedan
beräknas satspriset för en vanlig tidningsnummer
så noga som det låter sig göra (annonser finnes
i franska tidningar vanligen endast en half
sida, beroende på de höga annonsprisen, som
t. ex. i „Le Figaro“ utgör 5 fr. per rad). Den
sålunda erhållna summan delas jämnt i så många
delar som det finnes sättare, hvilka således
komma att arbeta på dagspenning, ty den
beräknade nummern är gällande för alla följande.
Dagspenningen utgör vanligen 9 —12 fr. och
antalet rader som hvarje sättare måste utföra, är
omkr. 250 —300 tspaltbr. omkr. 15 cie.l
Fördelen af detta arbetssätt är att sättarne äro nästan
oberoende af faktorn, ty det är personalen i
sin helhet som ansvarar för arbetet; ombrytaren
välja sättarne själfva. Hvar och en förtjänar
således lika mycket; den snabbare sättaren har
trots detta dock en fördel: han har en kortare
arbetstid än de andra, ty hvar och en måste
sätta precis lika många rader.
På senare tid ha sådana arbetslag (eller
såsom det på iranska kallas „commanditc“)
bildats äfven inom civiltryckerier, i hvilka
fördelarna däraf äro nästan ännu större än a
tidningarna, ty därmed försvinna sådana ojämnhetei
att t. ex. af två lika skickliga och snabba
sättare den ena förtjänar 150 fr. i veckan och
den andra 50. „Detta är i „commandite“
omöjligt, ty alt „fortel“ kommer alla till godo.
Till sist må omnämnas att alla franska tidningar
utkomma äfven om måndag morgon, i följd
hvaraf söndagen i tidningstryckerierna är en
arbetsdag lik alla andra. Detta är ett
exempel som ej just är att rekommendera.
Hj. H.
Kirjeitä. — $ref
Viipuri.
Olen jo pitkät ajat odottanut kuulumisia
Karjalan kunnahilta, ylen kuuluisaksi tulleesta
Viipurista, vaan kaikki on ollut — turhaa. Ei
luiskahdustakaan.
Lieköhän kynäniekat tyystin väsähtäneet,
vai onkohan jotain varastossa loikomassa ja
vuoroansa odottamassa ? — En tiedä minäkään
mitä tässä oikein pakinoisin — vaan „juttuunhan
tullaan“ kun alkuun päästään ja „sopikoot
keskenään sitten asianomaiset.
„Viipurin Sanomissa“ olleet rettelöt ovat jo
niin vanhat ja kaikille tutut ja onhan se
päivän selvää, ettei tohtori tarkoittanut mitään
pahaa vetämällä työväestönsä oikeuteen.
Eihän toki! Hän vaan tahtoi näyttää „suurelle
yleisölle“ olevansa oikeassa ja samalla opettaa
kirjaltajia vastedes lakkoja tekemään. Viisaasti
asiaa ajettiinkin, ja mikä vielä ihmeellisintä, oli
se, että kaikki kirjaltajat saivat sakkoja ja kukin
ansionsa mukaan. Ajatelkaas, ne henkilöt, jotka
olivat armon löytäneet hänen silmissään,
pääsivät puolet vähemmällä. Mutta tuosta
tuomiostakos iloa ja riemua Yrjö-pojalle sekä Vilinä
Akuliinalle. Kauaksi aikaa siitä puhetta kesti
ja saivatpa ne, jotka vielä siellä jälkeenpäin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
