Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUTENBERG
N: o 9
78
kitet topografiset
I. Tidningssats.
Det har nästan blifvit en dogm hos oss, att
då det är fråga om tidningssats, som är mer
eller mindre slarfvigt utförd, man vanligen rycker
på axlarna och säger: nog duger det i
tidningen! Mot denna mycket skefva åsigt vill jag
härmed inlägga en gensaga.
Grundprincipen för allt menskligt arbete är
att gå framåt i vetande konst och
skicklighet. Der man uraktlåter att följa denna regel,
inträffar stagnation, som betyder detsamma som
tillbakagående. Detta se vi i dag som är, hos
ett stort folk, ett flertusenårigt rike, som är
nära på sin undergång, endast derför att det
ej följt den ofvannämda regeln: att alltid gå
framåt. Man har der trott att något
fullständigare, vidare arbete på utvecklingens område ej
mera vore af nöden och antagit att
utvecklingsstadiumet vore uppnått. Huru svåra följderna af
detta åskådningssätt kommit dem nu till del,
finna vi alla dagar.
Äfven inom typografin eller
boktryckerikonsten finna vi, åtminstone hos oss, som jag i
början yttrade, ofta likgiltighet för ett väl utförd
tidningssats. Detta är detsamma som
stillastående, tillbakagående: detta har jag
erfarit och bevittnat. För ungefär 40 år tillbaka
var jag och ett par andra äldre elever, anställda
vid Hdors Dagblad vid början af sin tillvara, och
på beräkning. Huru noggrant vi voro inlärda
och huru många örfilar detta kostat oss att göra
allt väl och regelrätt, var frestelsen likväl för stor,
då vi stodo på en daglig tidning, att icke då
öfvergå till fuskeri. Men detta hade vi icke
bordt göra. Det gick väl en liten tid, men
när ofoget med ojämn utslutning, vårdslöst
brytna ord, ni. m. slarf förekom allt oftare,
då voro våra öron och kinder värre utsatta.
Men denna manipulation var helsosam. Vi
lärde oss inse att börjar man .engång fuska i
hvilket fall som helst, det blir till slut en vana
som man svårligen lämnar. Vår dåvarande
faktor predikade ofta för oss: „om du sätter
några rader mindre om dagen, så gör det dig
ingen stor skada, men det du sätter skall du
göra väl, det gör dig heder“. Jag tror att alla
rättänkande typografer måste medge att dessa
ord voro sanna.
Då jag var ombrytare på en daglig tidning
för åratal sedan, fick jag nog känna hvad
följden var af t. ex. slarfvig utslutning. Kom man
ej alltid i håg med hvems sats man handskades
och icke var försigtig nog, så hade man ofta
någon kvarttimmes extra arbete i värsta
brådskan. Att det ej då sparades på icke särdeles
vänliga tillmålen är klart. Och allt detta endast
genom vanan att fuska, obekymrad om
följderna.
Om en daglig tidnings utstyrsel vore väl icke
mycket att säga. Dock kan jag ej underlåta
att derom yttra några ord.
Först om spaltbredden. Så mycket jag
minnes var Hufvudstadsbladet, den första tidning
som införde den smala spaltbredd som den ännu
innehar. Att denna bredd är alldeles opraktisk
för texten, inser hvarje fackman. En
tidningstextbredd måste ovilkorligen vara minst 15a
18 cicero. Detta underlättar arbetet för
sättaren betydligt, då han slipper att allt jemnt sluta
ut rader. Man kan med ganska stor
sannolikhet antaga, att för hvarje rads utslutning
förlorar sättaren 3 a 5 bokstäfver. Och ju smalare
bredden är, desto mera tid åtgår dertill, såvida
man vill göra sin sak väl och regelrätt. En
annan opraktiskhet följer äfven af denna bredd,
att nästan alla tabeller, små eller stora*) måste
sättas på spaltlängden, hvilket är mycket fult.
Att annonserna sättas på smalare bredd än
texten har troligen ingen emot. Denna metod
är införd nästan öfverallt i Europa och gör
intet smak för sättarene, då de vanligtvis stå på
viss lön. Vid ombrytningen händer väl ofta,
der annonser finnes före texten och sidan ej
kan jemnt fyllas, att en liten svårighet uppstår
då texten börjar; men denna svårighet
öfvervinner man likväl derigenom att man intager eller
utelemnar stående annonser, egna eller
främmande, hvilka senare icke böra införas på viss
dag. Det synes sålunda att allt låter sig göra.
Till slut några ord om tidningsrubriker.
Hvad man syndar i den vägen hos oss mot
god smak, är förskräckligt. Jag har sett
hundradetals olika tidningar från alla herrans
länder, men så smaklösa och „marktschreiende“
rubriker som t. ex. Hufvudstadsbladet består sig,
har jag ej sett. Det är verkligen hårresande
att se en rubrik på några ord, satt med 3 a 4
cicero hög stil, på lika många rader. Man tror ha
för sig en cirkusaffisch och icke ett anständigt,
allvarsamt blad. Någon gång har jag framvisat
bladet för mina nuvarande kolleger, men
blifvit utskrattad för dessa rubriker, med tillmålet:
„ni stjäl ju af abonnenterna hälften af tidningens
utrymme med edra galna rubriker“. Och detta
måste jag äfven medge. Numera visar jag ej
bladet åt någon mera på tryckeriet. Man har
*) Se t. ex. Hufvudstadsbladets
smörnoteringstabeller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
