Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUTENBERG
N:o l 6
132
Officiel. Under franska-tyska kriget användes
Moniteur ånyo som regeringsorgan af
nationalgardets organisatörer, med den fick snart ge
vika för Journal Officiel, tredje republikens
officiela blad.
— England. Ett antal boktryckeriägare i
London har för afsikt att förlägga sina tryckeriei
utanför London emedan hyrorna i staden stigit
till en höjd som - för en del tryckeriägare blir
snart sagt omöjlig att betala. Som en
bidragande orsak är äfven att arbetslönen är mindre
på landet än i London. Icke mindre än 95
procent af de å boktryckerierna anstälda
arbetarne har förklarat sig villiga att följa med,
hvarför man ämnar upprätta bostäder för dem i
närheten af de nya arbetslokalerna. — En del
boktryckeriägare ha äfven för afsikt att förflytta
sina affärer utom landet, synnerligast Belgien.
— Bokstafsskriften. Vid den sista brittiska
kongressen af naturforskare höll en professor
Flinders Petrie, enligt engelska tidningar, ett
mycket belysande föredrag öfver gamla tidens
tecken- och bokstafsskrift.
Redan 5,000 år före Kristi födelse, har man
bevisat, fanns det ett skriftspråk, bestående af
tecken eller bokstäfver, hvilka ej hafva det minsta
med hieroglyferna att skaffa. Liknande tecken,
som äro funna på Kreta, tyda på, att denna
skrift omkring 3,000 år senare blifvit utbredd i
trakterna omkring Medelhafvet. I Karien och
Spanien finnas frän samma tid ungefär 60
tekken, hvilka man hittills ansett vara en
förbättring af det grekiska alfabetet, men som man vid
närmare undersökning kunnat konstatera härröra
sig från samma urgamla egyptiska skriftspråk,
som nu hade utvecklat sig till 100 tecken, hvilka
hvartdera betecknade ett särskildt ljud. Långt
innan fenicierna börjat drifva handel, voro de
egyptisk-grekiska bokstäfverna kända af
invånarne vid Medelhafvets kuster, och de
affärsälskande fenicierna tyckas hafva användt 27 af
tecknen som räknetal. Utgräfningen af Knossos
på Kreta, som nyligen skett, bragte taflor i
dagen, som voro fullskrifna med denna
förhomeriska skrift och som ha kastat ljus öfver Kretas
historia från urgammal tid, så att våra
historieforskare mycket lättare än förr kunna sätta sig
in i den intressanta öns historia.
— Det märkligaste tryckeri i världen är
munkarnas i Neuville i nordliga Frankrike, vid
hvilket alla för Karthäuser-orden afsedda böcker,
som användas i klostern och vid gudstjänsterna
tryckas. Dessa böcker hållas ej till salu, då de
äro afsedda endast för ordensbröderna. Böckerna
äro ovanligt vackert tryckta på det finaste
handgjorda papper med ordens vapen i vattentryck
och utkomma i alla möjliga format tryckta med
röd eller blå färg och utsirade initialer.
Munkarna i nämda kloster gjuta själfva sina stilar,
skära klichéerna, utföra teckningarna till dessa
och binda till och med böckerna.
— Lefvande pappersknifvar. För några år
sedan, då lord Dufferin var vicekonung öfver
Indien kom en dag rajahn af Hoikan på besök.
Under hans närvaro anlände några illustrerade
Londonblad, som lorden skar upp med en
papperskrif af elfenben. Det var första gången
som den indiske fursten såg detta instrument
och dess användning. Han bad vicekonungen
att få knifven i present och som utbyte få gifva
honom en annan i stället. Lord Dufferin
skyndade sig att villfara hans önskan och rajahn
återvände till sitt land igen. En kort tid efteråt
kom han åter ned till Calkutta medförande en
ung elefant hvilkens betar hade blifvit på det
mest konstnärliga sätt slipade så, att de bildade
två pappersknifvar. Denna förärade han
vicekonungen. Ett bord, å hvilket lågo några
illustrerade tidningar, framsattes af en tjänare för
den lefvande pappersknifven, som strax fattade
dem hvar för sig med snabeln, skar upp dem
mycket behändigt med sina betar och därpå
öfverräckte dem åt vicekonungen.
Sel{alia. — Svibel.
— Eräs „uskovaineit“ latoja haki työpaikkaa
erään ammattilehden mukaan ja koristi hän tätä
hakemustaan m. m. seuraavilla kielikukkasilla :
„Sanomattomasti odotan sitä hetkeä, jolloin
minulle olisi suotu onni saada työpaikka siinä
kirjapainossa jossa herran henki on ollut vallitsevana
ja jossa se vieläkin on. Minun 1 ’/ 2 vuoden
oloaikani liikkeessä ovat elämäni hauskimpia
muistoja, sillä pyhän hengen valtava voima on
tämän liikkeen johtona. Missä jumala on, siellä
on ihmisillä todellinen ilo ja eikä kaikkivaltias
jumala unohda uskovaista lastansa, sillä hänen
viisautensa on loppumaton! Kaikkein
korkeimmalla kunnioituksella käännyn siis asianomaisten
puoleen, että tämä nöyrä pyyntöni tulisi armossa
täytetyksi, ja niin muodoin saisin paikan siinä
liikkeessä, jonka ristiinnaulittu vapahtaja
läsnäolollaan on koristanut. Jos pyyntöni huomioon
otetaan, silloin tulee myös kaikkivaltiaan tahto
täytetyksi. Sillä suuresta merkityksestä ovat ne
sanat kun hän sanoo: „Minkä te teette
uskovaiselle, sen te teette minulle.“
— Utgifvandet af en tidning är ett obehagligt
yrke, säger en amerikansk tidning. Om vi
publicera ett skämt, säger allmänheten att vi äro
ytliga; om vi icke göra det, säger samma
allmänhet, att vi äro »perukstockar“. Om vi
publicera originaluppsatser, få vi höra att vi ej gifva
något „urval“; om vi gifva „urval“, lagges oss
till last att vi „klippa“ från våra kolleger, och
att vi äro för lata att skrifva. Om vi gifva en
människa en „gliring“, få vi höra att vi äro
opraktiska; om vi komplimentera damerna, blifva
herrarna jaloux; om vi icke göra det, är vår
tidning mindre värd än en „fidibus“. Hålla vi oss
inne på vår redaktionslokal, äro vi för stolta att
deltaga i folkets görande och låtande; och synas
vi ute, heter det att vi icke sköta vår affär. Bära
vi något slitna gångkläder, är vår affär dålig,
och bära vi nya, ha vi naturligtvis icke betalt
dem.
Hvad skola vi då göra?
Somliga säga, att vi stulit dessa rader från en
kollega — och det ha vi också!
Helsinki,
J. Simeliuksen perill. kirjapaino osakeyhtiö, 1901.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
