- Project Runeberg -  Gutenberg / 1901 /
169

(1892-1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 21

GUTENBERG

169

skript skall läsas, och där nästan alltjämt en
brådska är på färde, som knapt ger arbetaren
tid att tänka på hvad han sätter, kan man
hämta de mast eklatanta bevis för hvilken oreda
och hvilket bråk otydligt manuskript medför
— icke minst för hrr författare.

Ganska ofta erhålla vi från sättare såväl i
hufvudstaden som landsorten klagomål öfver
det slarf hrr literatörer anse sig hafva rätt till,
när de skrifva sina manuskript.

Hvem har icke varit i sådant tillfälle, att
man önskat alla underjordens makter vara
välkomna för att anamma den författare hvars
„manuskript“ man fått nöjet att klargöra? Hur
många gånger händer det inte, att sättaren får
timtals springa med sitt manuskript rundt
omkring i sätteriet till sina kamrater med begäran
om deras hjälp i tydandet af detsamma, men
förgäfves? Det händer förstås dock ibland,
att någon till slut hittar nyckeln till gåtan,
men hvem ersätter nu sättaren för den
tidsödande undersökningen ? Han får allt söka
länge efter den ersättningen!

Sättaren har samma rättighet att fordra
tydligt manuskript, som arbetsgifvaren eller
författaren har rättighet att af sättaren begära
fullgodt arbete.

Och hvarför skall endast den typografiske
arbetaren drabbas af förlusten genom
arbetsbeställarens slarf? Lämna t. ex. en snickare
i uppdrag att göra ett skåp eller något dylikt
efter bestämdt mått, som ni l själf uppgjort. Ni
får skåpet och finner det icke passande,
därför att ni lämnat fel mått. Tror ni snickaren
betalar förlusten eller faller det er ens in att
han skall göra det? Nej, visst icke! Felet
blir edert, och det med rätta. Men se, med
sättaren är det en annan sak. Han är skyldig
tyda gåtor, sätta in ord, som ni uteglömt,
springa och hämta hjälp för att få
manuskriptet satt, anstränga sin hjärna och sina ögon
till det yttersta, allt under uppoffrande af en
för honom dyrbar tid, bara därför att ni,
såsom författare, skall ha det så bekvämt som
möjligt, ty för eder gäller endast den
uppfattningen att för gud och för en sättare skall
ingenting vara omöjligt!
En annan omständighet, som ej torde
förbigås i detta sammanhang, är att den sättare
som blifvit lyckliggjord med manuskript af
ofvan antydd art, lätt kommer i tvist med sina
förmän och riskerar att blifva ansedd för
mindre användbar och därigenom skadas som
yrkesutöfvare. Ej nog med att hans inkomst
häraf reduceras, han befarar äfven att förlora
sin kondition; exempel på dylikt har ej saknats.

Därefter ha vi den angenäma korrigeringen,
som så utomordentligt bidrager till att sättaren
skall få inklämdt och sjukligt bröst och
fördärfvade ögon.

Det där gör ingenting!

Så kan åtminstone tyckas vara meningen,
ty bland dem, som lämna de svåraste
mannuskripten, finner man alltid läkarne och
vetenskapsmännen, underligt nog.

Såväl på möten som genom denna tidning
har typograferna anhållit om ett bättre
förhållande angående manuskriptskrifningen. Och
vi skola alltjämt återkomma till frågan,
förvissade som vi äro att den stigande
humaniteten och kärleken till nästan skall göra sitt
till att våra skriftställare lite hvarstädes
allvarligt bemöda sig om att göra allt för att lämna
tydligt manuskript. Hade vi något att säga
inom tidningsprässen, skulle vi laga så att på
hvarje skriftställares skrifbord borde finnas
uppropet: „skrif alltid tydligt manuskript!“

Vapaita sanoja.

Gutenberg’ in Tohnitukselle.

„Gutenberg’in“ ic):ssa mossa olleen väitteen
johdosta että Suomal. Kirj. Seuran kirjapainon
johtajat muka olisivat tulleet pakotetuiksi
Suomen Kirjaltajaliitosta luopumaan, pyydän saada
esiintuoda, ettei minua kukaan ole siihen
pakottanut. /. A. Snell.

Från Förhunflsområdet. Liiton alalta.

— Helsinki. Yhdistyksen
kuukausikokouksessa viime kuluneen lokakuun 27 p:nä
hyväksyttiin toimikunnan esittämä kysymys uuden,
mukavamman ja mahdollisuuden mukaan
helpomman huoneuston hankkimisesta
yhdistykselle.

Organisatsioonikurista keskusteltaessa tuli m.
m. ilmi, että muutamat ammattilaiset käyttävät
liittoa tarpeen tulleen vain ansiolähteenään,
siten nim. että maksavat ilmoitusmaksunsa ja sen
jälkeen antavat palttua koko hommalle, kunnes
taas jonkun kuukauden kuluttua syystä tai toi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:39:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gutenberg/1901/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free