Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUTENBERG
N:0 21
168
begränsad till några fotografiska maskiner och
ett sortiment små kort, hvilket alt lätt kan
inrymmas i en mindre lokal. Det faktum, att
samma sats bokstäfver kan användas till olika
stilgrader, är härvid af synnerligt stor vikt.
Gn viktig svensk, uppfinning.
Dux’ iläggningsmaskin.
Hur storartade framsteg boktryckerikonsten
än gjort sedan Gutenbergs dagar, kan man i
ett afseende säga, att den ännu i dag står på
precis samma ståndpunkt, som vid begynnelsen,
nämligen hvad beträffar nedläggandet af
pappersarket i pressen. — Man behöfver ej
härvidlag tänka på de moderna rotationspressarna,
hvilka matas med ett i sammanhängande
längder upprulladt papper, men hvilka ej äro i
stånd att frambringa s. k. boktryck. — Många
hjärnor ha helt naturligt arbetat på
åstadkommandet af en automatisk iläggningsmaskin, och
minst tusen patent på sådana lära finnas i
olika länder. Men det kan också öppet sägas,
att nästan allesammans ännu inte hunnit öfver
experimentstadiet.
En synnerligen praktisk dylik maskin
förevisades emellertid nyligen å Iduns k.
hofboktryckeri i Stockholm. Den är uppfunnen af
boktryckaren Ernst Hallberg och förefaller vara
en både praktisk, lätthandterlig och prisbillig
iläggningsmaskin, hvilken icke endast
kvantitativt utan äfven kvalitativt vida öfverträffär det
arbete en t. o. m. skicklig iläggare
åstadkommer.
Maskinen är förhållandevis enkel. Man
iakttager först den vid pass 30 centimeter höga,
tandade trissa, hvilken från pappershögen
matar fram ark efter ark. Väl öfver kanten från
den horisontala presskifvan, matas arket
ytterligare ned mellan två riktlinealer, direkt mot
cylinderns „gripare“, hvilka som vid
handiläggandet, föra arken öfver stilformarna.
Stötestenen för alla maskiner af detta slag
har varit att hindra det flere ark gripas på
samma gång, då naturligtvis en oerhörd massa
makulatur skulle uppkomma, stilen förstöras
och maskinen göras obrukbar. Denna
svårighet synes här löst på ett särdeles praktiskt sätt
utan några lättrörliga giller och elektriska
kontakter med därtill hörande anordningar. Man
tycker föröfrigt det är något solidt öfver det
hela, som ingifver förtroende.
Den nya maskinen har under flere månaders
tid pröfvats å vanliga snällpressar såväl i
Stockholm som i landsorten samt å en hos Iduns
tryckeri befintlig amerikansk s. k. tvåturspress
af modernaste konstruktion, och då det i
praktiken visat sig, att den är af ovärderlig nytta,
synnerligast vid tryckning af stora upplagor,
kommer den, förmoda vi, att vinna stor
afsättning. Patent äro uttagna i de flesta länder.
Svårlästa manuskript.
1 många årtionden har en önskefråga stått
på vår dagordning som för sättaren är af
mycken ingripande natur med hänsyn till
ansträngningen för ögon och närver i arbetet vid kasten,
och hvilken mången har att tacka för, att han
tidigare än eljest måste känna bitterheten af
att vara oförmögen till arbete, eller ock redan
vid unga är tvingats anlita glasögonen. Vi
mena den frågan, som egentligen ensamt skulle
röra skriftställarne, om tydligare skrifna
manuskript.
Flera gånger har begäran om läsligt
manuskript framhållits, men intet hjälper. Man har
visserligen i den nya tariffen infört en punkt
som lyder: „Otydligt skrifvet, genom
korrigering försvåradt eller på annat sätt i dåligt skick
befintligt manuskript höjer satspriset efter dess
beskaffenhet. Om öfverenskommelse ej kan
träffas, betalas arbetet per timme“.
Men hvad hjälper i själfva värket denna
bestämmelse ? „Beskaffenheten“ är ju ett uttryck,
som kan tolkas olika af olika personer. Då
sättaren anser att manuskriptet är af sådan
beskaffenhet att en förhöjning i sättningspriset
är nödvändig, kan ju faktorn eller principalen,
hvem det nu må vara, som har att bestämma,
anse att manuskriptet icke är af sådan
beskaffenhet.
Vi nämde nyss, att sättning efter otydligt
manuskript är ett för sättarens närver och
isynnerhet ögon mest ansträngande arbete, utom
det att detta arbete borttager en dyrbar tid och
tillskyndar sättaren, som i vanligaste fall
arbetar efter „beräkning“, ekonomisk förlust.
Är arbetet af den beskaffenhet, att det
tarfvar forcering, så blir förhållandet ännu värre.
Inom en daglig tidning, till hvilken en mängd
olika författare vanligen lämna manuskript, det
ena skrifvet värre än det andra, ibland så, att
själfva författaren står tveksam, om han
händelsevis blir tillfrågad, för hvad hans manu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
