Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då vi lade till vid Circular Quay, höll solen
just på att gå ned.
Öfver hustaken i buktens; inre del brann
himmelen glödande röd.
I vattnet lekte skimrande reflexer.
Endast långsamt kommo skuggorna krypandes.
Dröjande svalnade den heta dagen till kväll...
Hos Venpopulos, greken, funno vi ett bord för
två i en liten afbalkning.
— Prinsessan har en högst plebejisk hunger,
— skrattade min flicka. — Hon vill ha ostron och
hummer, en entrecöte och ett par pärsikor. Och
så vill hon dricka hvitt vin. Och en cigarett vill
hon först af allt ha!
Prinsessan fick allt, hon begärde.
Hon fick ett par dussin af de små fina, syrliga
ostronen, som växa på Nya Syd Wales kust.
Hon fick en half hummer som var så stor, att
den godt hade räckt för fyra, men som ändå var
lika fin i köttet, som våra minsta Västkusthumrar.
Hon fick en liten stek, så saftig och mör som
en jordgubbe.
Hon fick pärsikor —■ åh, sådana pärsikor!
Och det hela kostade — åh, en sådan räkning!
— inte mer än något öfver nio kronor för oss bägge
två inclusive det hvita, inhemska vinet!
Hvad ge ni mig för det, mina med unga söta
Prinsessor superande läsare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
