Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Man kan aldrig veta, — tänkte jag. — De
äro vilda som djur, fastän fega. Om bara en enda
af dem vågar sig in, så smäller det.
När de bägge vildarna trodde sig säkra på, att
vi sofvo, blefvo de djärfvare.
Ljudlöst rörde de sig längs verandan bort till
bordet, där vi hade suttit förut.
Jag såg tydligt, hur de böjde sig ned och började
famla bland glas och buteljer.
— Nu skrämmer jag lifvet ur dem, — hviskade
jag till min hustru. — Var bara lugn skall du
få se!
Jag kröp försiktigt ut under moskitonätet.
Smög fram till väggen, där mitt ridspö hängde.
Sedan gled jag ljudlöst fram till dörren.
Där höjde jag piskan.
Så lät jag den dansa mot väggen med ett
hvinande slag.
Det small till som ett pistolskott, och samtidigt
röt jag med mina lungors fulla kraft en svordom,
som lät hemsk och förfärlig.
Jag röt, så jag tyckte, att hela den lilla
byggnaden skalf.
Och ekot hade knappt hunnit förtona, förrän
redan de bägge nattliga fridstörarne, skrämda
halft till vansinne, hade svingat sig öfver barriären,
hoppat till marken och uppslukats af mörkret.
Jag skrattade, då jag kröp in igen under
moskitonätet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
