Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min hustru skrattade inte!
— Hade jag vetat, — sade hon, — att du skulle
iöra mig till detta helvete på jorden, hade jag
aldrig gift mig med dig.
Vi lågo åter tysta.
Svetten rann i strömmar från oss.
Det kändes, som om vi doppats i gummi.
Sömnen ville inte komma, hur tung hjärnan än
var.
Vi dåsade till ibland.
Men så voro vi strax fullt vakna igen.
Plötsligen satte vi oss bägge, som på
kommando, upp i sängen.
— Tyst! — utropade min hustru. — Hör du?
— Jordbäfning, — svarade jag. — Nå, det är
ju inget farligt. Blir väl inte värre än i
eftermiddags och på middagen.
Under och öfver oss skakade hela den lilla
byggnaden.
Den darrade hit och dit och knakade och
gnisslade i alla fogar, alldeles som ett skepp i orkan.
Allt som var löst på bord och hyllor klirrade
och skramlade.
Ute på verandan föll ett glas i golfvet och gick
i kras.
— Detta är värre än vanligt, — sade min
hustru. — Är det inte bäst att gå ut?
— Det är strax öfver, — lugnade jag. — Äfven
om hela det här nötskalet skakas omkull, så slår
det nog inte ihjäl oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
