Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af evig stumhet. Han kunde icke ens berätta hvilket
underbart öde han hade att tacka för, att han själf var
det enda, som stod kvar oskadadt midt ibland allt det
öfriga skrikande, stumma eländet.
Då jag gick vidare, kom jag in på den trånga gata, som
en gång varit Via Monasteria. Här hade kloster legat
bredvid kloster, kyrka bredvid kyrka. Nu hade allt
rasat. Ruinerna lågo i kompakta högar till andra
våningens höjd. Munkar och präster i hundratal sofvo
därinunder den sista sömnen. I den tidiga morgonbönens
stund hade deras lifstråd klippts af. På knä, med
radbandet i handen och med fromma böners ord på sina
läppar hade de öfverraskats af slutet...
Plötsligen, — jag vet icke huru jag hittade dit, —
befann jag mig nere på Piazza del Duomo, den oregelmässiga
öppna plats, där den härliga gamla katedralen, Messinas
stolthet och yppersta klenod, nyss reste sin ståtliga fasad
högt öfver de kringliggande husen och öfver
Mon-torsolis mästerliga vattenkonst.
Men hvad var katedralen nu? Huru sköflad och
förbi var icke dess skönhet! Intet annat återstod af
den än fyra tjocka, fula, halfstörtade murar, hvilkas
rappning slungats långt ut på torget, och hvilkas
härliga tak med sina underbara gamla målningar och
fresker låg nedrasadt och krossadt till atomer på
marmorgolfvets spruckna mosaik. Och de talrika
madonne- och hälgonbilderna? Hvad hade de mäktat
uträtta för att rädda denna sin egen borg, sitt eget
starka fäste? — Intet! — Nu lågo de där med sina
sönderslagna ansikten, från hvilka rägnet sköljt bort
förgyllning och färger. De lågo där i smutsen, fula och
oigenkännliga att se på, gagnlösa ting, afgudabilder, till
hvilkas hjälp och barmhärtighet de stackars människorna
i denna sin svåra pröfvotid ej längre brydde sig om
att vädja.
Från katedralens inre hördes ljudet af spett, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
