Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dag- och loggbok - Hur jag räddade Henrik Ibsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Festen blev stor och högtidlig, och jag
skall aldrig glömma den. Dock icke endast för
solennitetens skull utan för den röda tråd av
komik, som kom att gå igenom aftonens serie
av händelser.
Vi samlades alltså och det blev stor
presentation. Den lille lustigt seriöse gubben med sitt
vita hår, sina vördnadsbjudande polisonger,
sfinxminen, de höga klackarna, korrektheten,
det olympiska lugn, med vilket han tog emot
alla hedersbetygelser — det var verkligen
gubben Ibsen sådan jag föreställt mig honom
på grund av alla anekdoterna om diktaren, icke
på grund av hans arbeten.
Ibsen skulle naturligtvis föra en dam till
bordet, och som det var nogsamt bekant, att
han var mycket känslig för kvinnlig fägring,
hade man utvalt den vackraste och yngsta.
Men Gustav av Geijerstam, som skulle hålla
det stora talet för gubben, ansåg på grund
härav sin fru vara självskriven till denna
utmärkelse. Det fanns ju dessutom många äldre
skalder, som kunde haft samma sak i kikarn
till förmån för sina fruar. Alltnog — det blev
diskussion i tamburer och smårum, det var
bråttom, det stora ögonblicket nalkades, men
de stridiga intressena kunde icke förenas.
Det var med ett ord åska i luften under några
ögonblick.
Då gjorde Snoilsky slag i saken. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
