Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dag- och loggbok - Hur jag räddade Henrik Ibsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förde själv Ibsen till bordet och placerade sig
på hans vänstra sida. Till »bordsdam» fick den
gamle skönhetsepikurén den lika vördnadsvärde
gubben Frans Hedberg. Nå — detta var ju ett
sätt att lösa en knut, som höll på att bli
ovanligt gordisk. Men om det motsvarade Ibsens
förväntningar vill jag lämna därhän.
Jag satt så att jag med lätthet kunde iaktta
gubben under middagen. Jag undrar verkligen
om han någonstans i sina dramer varit så
outgrundlig som nu. Han åt och drack — mest
drack, och jag misstänker, att hans tankar voro
ganska långt från både Snoilskys och Hedbergs
konversation. Icke en gång då Geijerstam i
sitt stora tal kom i extas och steg upp på
en stol och skrek som från ett Sinai om
mästarens och sina egna arbeten och slutligen
exalterade upp sig till Tu majestatis, medan
det väl genomarbetade manuskriptet darrade
i hans hand, gjorde Ibsen en min. Jag såg icke
en gång skymten av en skalk i hans vänstra
ögonvrå.
Men vi, de unga, hädarna, hade festligt
vid vår bordsända.
Efter middagen blev det kaffe och alkohol
i ett närliggande rum. Det var då kvinnorna
störtade sig över den ålderstigne mannen,
synnerligen författarinnorna och synnerligast de
äldre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
