Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dag- och loggbok - Hur jag räddade Henrik Ibsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
festprogrammet med Ibsens huvud inom en
lagerkrans.) Og for resten er jeg nok osså lidt for
træt att konversere. De forstår, ved min
alder — — —
Spetsgård igen med samma resultat som
nyss. Vi kommo överens att icke lämna gubben
i någon dams våld mer än högst 10 minuter i
taget. Jag var påpasslig och blev allt djärvare.
Jag hade räddat honom ett par gånger till,
då Snoilsky plötsligt slog mig på axeln.
— Det är allvarliga klagomål från
damernas sida visavi er, hr Engström. Man har
bett mig framföra dem, sade han, och jag
gör det nu på det här sättet. Skål! Ja, Ibsen
har verkligen sagt mig att han är trött och
— oss emellan — trivs han rätt bra vid bordet
här med oss karlar, där han slipper
konversera och får läppja på en likör då och då.
— Ja, jag vet det och tänker också
fortsätta mitt räddningsarbete.
— Lycka till, men akta er för kvinnorna!
Emellertid blev det sent och damerna bröto
upp åtföljda av en hel del kavaljerer. Jag
hade hunnit rädda Ibsen åtminstone tio gånger
under kvällens lopp. Och nu, när det fanns
nästan endast ungdom kvar, blev han som en
ny människa. Han skämtade, berättade och
skålade ideligen.
Det var över midnatt, då han förklarade
att hans ålder icke tillät honom vidare excesser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
